Playitas med landslaget

1 02 2017

Efter Idrottsgala, Bosöläger och Stockholmshäng under ett par dagar bar det iväg till Playitas, Fuerteventura, för ett långt fysläger med landslaget.

Dock hade jag, en och en halv vecka före avresa dragit på mig en överansträngning på insidan av knät. Detta efter mycket träning totalt, för lite stretching och ett riktigt långt pass på isiga vägar. Jag stoppade därför helt med löpningen och avlastade med cykel, crosstrainer och rehabande styrka. Jag visste dock att värmen skulle göra gott, tillsammans med de behandlingar jag skulle få möjligheten att få av landslagets fina fysios.

Väl nere fick jag direkt hjälp att mjuka upp de strama musklerna som orsakat irritationen vid knät samt att jag dagligen fick en möjlighet till att jobba med stretching under våra rörlighetspassrutiner morgon och kväll samt att jag hade med mig min rumbleroller. Detta gjorde susen och jag kunde till slut springa alla kvalitativa högfartspass samt ett par morgonjoggar och ett avslutande distanspass. Något mindre löpning än jag planerat från början, men då alternativträningsmöjligheterna var så fantastiskt bra med både material och sällskap så gick det ingen nöd på mig. Hellre trappa upp lugnt för att kunna springa när jag kommer hem och på mitt kommande teknikläger i Alicante.

Men tillbaka till Playitas. Jag har verkligen levt drömmen. Den näst sista dagen stannade jag upp och insåg att  detta varit en av mina bästa dagar på väldigt länge. Tills jag insåg att jag egentligen levt den där dagen nästan varje dag under 12 dagar i följd. Så bra har det varit och så bra har jag mått. Trots mjölksyrapass, trots timme efter timme i bassängen, trots morgontrötthet, trots känningar i ömmande muskelfästen, trots stelaste kroppen under rörlighetspassen, trots kliande soleksem. Allt tack vare det lag jag är med i.

Jag vaknade på morgonen, lite före klockans alarm 7.15 och insåg att det snart var dags att gå upp. Jag tog som vanligt pulsmätning med hjälp av HRV-appen på morgonen. Hade sovit sådär p g a kliande soleksem och kände mig trött. Det är dag 11 av 12 på landslagets fysläger. Klockan blir 7.15 och Karros klocka ringer. Det går inte en sekund innan hon är uppe på benen. Helena har redan stuckit iväg på ett av sina avslutande pass för hela lägret, morgonjogg till Fyren – det som Karro och jag ska göra imorgon. Vi båda har några pass kvar innan vårt läger är slut och vi får vila.

Vi sticker iväg till frukosten som öppnar 7.30. Söndag, inga pannkakor, vilket på ett sätt är skönt eftersom det väntas backintervaller kl 10. Pannkakor i magen är då inte optimalt, så det är skönt att inte behöva motstå frestelsen. Yoghurt, macka, ägg, juice, kiwi och apelsin.

Tillbaka upp på rummet för att borsta tänderna och sedan rörlighet med Fredrik vid 8.30. Får försöka mjuka upp en stel kropp. Stämningen är redan på topp, med många skratt i mitt hörn under komplexa övningar. Korkskruven, hur fasen ska det gå till?! Vissa (bl a jag) är stelare än andra… Jobbar vidare med några extra övningar för baksida och insida lår på order från Johanna dagen innan. Kilar sedan via receptionen och wifi-hörnet för att börja förbereda ”Veckans pass” på Trailrunningsweden.

Kl 10.00 samling vid poolen. Vi är ett gäng som ska köra lägrets sista högkvalitativa pass löpandes. (Ett stort gäng är i poolen för att köra wetvestintervaller). Dagens pass är 5 backintervaller genom att löpa 5 olika ”Stravasegment”. M a o 5 olika backar av olika längd, med joggvila ner till varje ny backes start. Grymma Eva J leder. Efter drygt 20 minuters uppvärmning startar vi. En flack backe som tar 5:37. Jogg flackt ner till nästa backes start. En ny backe, brantare, men den tar slut fort. Oj, bara 3 minuter. Kunde sprungit fortare. Går in i tredje backen: upp hela vägen till korset på toppen. Karro kickar på ordentligt och jag får släppa en liten lucka. Quadriceps trycks ihop ordentligt i de branta partierna med liten, stenig stig som ska trippas uppför. ”Använd armarna!” Några meter flackt och trots tempoökning kan jag återhämta mig för att kunna bita i sista biten. Maxpuls efter en intervall på 4:30. Brant nedför och Eva byter backe för att minska på mellanvilan. Startar igen och denna är brant och underlaget sprött. Näst sista backen tar 4:10. Nu är det bara en kvar. Jogg ner och det känns snabbt lätt igen, men jag vet att det är en mjölksyrautmaning kvar. Och den är lång. Vi startar nere vid havet. ”Inget bad nu, det får ni göra när vi avslutat sista intervallen!” Eva sätter ner foten och är tydlig med att det nu är dags att bita ihop. Snart får vi slappna av. Hon menar också att det är sista passet. Att vi har mycket träning gjord och vi behöver inte kräma ur allt. Finns nog risk för det ändå… Vi startar. Får faktiskt förtroende av Karro att dra i början, trots att hon varit snabbare på de senaste. Det varar dock bara halva innan hon kickar förbi. Försöker bita mig i, men får släppa några meter. Det är brant, brant, brant. Vet dock att det flackar ut sista 30 m. Längtar dit. Mjölksyra. Hör Albin skrika in Karro. Han är uppe. Hon snart. Jag med. Kliver på ordentligt och når toppen. 5:e backen, 5:36.

High fives med alla, blick ut över Atlanten. Här är jag. I drömmen. Blickar österut mot Afrikas kust som ligger dolt i horisonten. Tänker på Helenas blogginlägg och Marias prat om den andra världen jag inte ser. Ockupationen av Västsahara och där ursprungsbefolkningen lider och förpassas från sitt eget land. Blundar av svetten som rinner ner från pannan, ner i ögonen. Saltet i kombination med mina linser och torrt damm som svider. Det svider till i hjärtat av orättvisa där oskyldiga människor inte har sin frihet. Öppnar ögonen, torkar svetten och känner de sköna fläktande vindarna, där på toppen av berget. Friheten.

Huvuddelen av passet är avklarat. Highfivar med mina grymma sparringpartners igen och joggar sakta ner för den branta stigen från berget, ner mot Playitasanläggningen. In på hotellrummet för att hämta badkläder. Möter Helena som gjort sitt sista pass, wetvestintervallerna. Hon däckar i sängen fram till lunch. Karro och jag går och badar. Denna gång i havet, för första och enda gången denna vecka. Ansluter sedan till de andra vid poolen. Just det, vattenakrobatiken som sista del i 5-kampen som alltid blir en 4-kamp. Jag har missat/lyckats smita från de tidigare deltävlingarna, men nu hittar jag delar av mitt lag i poolen som förbereder sig. Givetvis måste jag dra mitt strå till stacken. Vi förbereder en akrobatik till ”Macarena” innehållande dans, bomben (som verkar betyda något annat i Blekinge – se bild nedan), bubblor, cirklar, handstående och bara ben i luften samt ett lyft. I tillägg till detta hade vi mutor till de unga domarna. Det gav en 10-poängare (trots att 5 var max) från Ture Carlsson. Gruppen efter som inte hade några mutor fick bara en 2:a, trots fantastiska split-hopp.

Kl 13.00 och lunchbuffé. Ris, fisk, grönsaker och mojo verde-sås. Min taktik för allt bufféätande var att försöka hålla mig till en typ av rätt varje måltid för att kunna variera mig mellan måltiderna istället för att äta lite av allt varje gång. Och för varje måltid växte efterrättstallriken. Allt för att behålla energibalans trots många många timmars träning.

Kl 14 och efter lunchhäng i sofforna vid poolen. Höll mig borta från solen p g a eksem, men likasinnade fanns överallt så sällskap var aldrig en bristvara. Som alltid, en mix av intressanta diskussioner till skämt och gapskratt.

Klockan tickar och dags för pass 2. Drar upp Karro från solstolen och traskar iväg till gymmet. Hon på crosstrainer en knapp timma och jag i styrkelokalen. Jobbar med specifika övningar för baksida lår, men är trött. Biter ihop. Klockan närmar sig halv 5 och vi byter gymmet mot wetvestbassängen. Ansluter till gänget där. Solen skiner från klarblå himmel och vattnet glittrar. På med badmössan, solglasögonen och springa vatten. Stämningen på topp och freakshowen tilltar. Snacket under veckan har ju varit att utnyttja suget om man har slitna ben för att kunna ligga på ”rulle” á la cykling. Detta funkar väldigt bra och tempot kan också höjas ordentligt om man ligger i en tight rad. Detta prövades givetvis under ännu mer skratt. Men det är det här jag älskar. Kombinationen av träning med fokuset och allvaret i det, till glädjen och njutandet av just det, och att det är precis det jag håller på med för att jag vill. Och för att jag får göra det tillsammans med andra som känner precis samma lust.

Kl 17.35 och vi kliver upp ur poolen. Duschar snabbt och byter om till rörlighetsklädsel. Kommer till Kroons rörlighet en kvart sent och vi ansluter till den avslutande krokodilen. Fick således chans att lyckas genomföra den en gång utan att bli vettskrämd. Ber Kroon snällt om att hålla i rörligheten en gång till för Karro och mig som kom sent. Han ställer upp och vi kör igenom passet som tar cirka en kvart. Idag hade vi också musik och vi får avsluta rörlighetspasset med att ligga på rygg i gräset, blicka upp på bergen där solen precis gått ner bakom och lyssna på Håkan Hellströms ”Valborg”.

Vi traskar upp till rummet. Pratar om att vi inte vill åka hem.

Duschar och byter om till middagen. Snacket bubblar på som vanligt i rummet med bästa Helena & Karro. Traskar ner till lägrets sista middagsbuffé. Hela gänget är i princip redan där. Fyra långbord med de flesta av Sveriges bästa orienterare nu och framöver. Äter, pratar, fortsätter skratta och rusar till efterrättsbordet för att hinna med det innan kvällssamlingen som tar vid 19.30. Ballonger på väggarna och 10 minuters mingel för att sammanfatta lägrets bra saker och saker som ska förbättras till framtiden. Skriver på stora plakat som är uppsatta på väggarna. Plakaten fylls på, men plakatet med alla bra saker täcks snabbt med ord och meningar som sammanfattar lägrets kompletta innehåll. Håkan tackar alla deltagare inklusive våra engagerade ledare. Sussi, Pettan, Johanna, Harri, Fredrik, Holth, Eva & inhoppande Kroon. Den senare som avslutar hela samlingen med en egenskriven sång om lägret och vikten av att landa här och nu och njuta. Lägerstämningen är total. Jag sluter ögonen och insuper känslan av total lycka.

Samlingen är slut. Glider ner till borden vid poolen och in i restaurangbuffén igen för att ta efterrätt nummer 2. En kypare genomskådar oss dock och påminner om att man bara får gå in en gång. Vi har dock redan hunnit plocka på oss grejer så vi får med oss en hel del gott ut. Långbord och stämningen återigen på topp innan klockan närmar sig 21.30 och vi är trötta. Tack och godnatt till alla. Vi ses imorgon. Jag tar dock datorn och sätter mig en kvart i receptionen och laddar upp det där träningspasset på TrailrunningSweden.

Glider upp i mörkret till rummet där Helena & Karro redan är. Vi borstar tänderna, bäddar ner oss och tar fram varsin bok. Behöver inte säga så mycket mer. Vi är trötta. Kroppen ömmar efter dagens 3,5 timmars träning och lägrets totala 35. En fulländad dag är slut. En halv lägerdag kvar denna gång.

Tack alla finisar! 2017 kommer bli ett mäktigt år!

received_10208440941172063

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: