Alicante med GMOK

19 02 2017

Efter bara 10 dagar hemma efter Playitas var det dags att dra iväg igen. Denna gång med mina fina klubb Göteborg-Majorna OK till Alicante.

Jag har varit där två gånger innan, dels med klubben 2009 och med ett tjejgäng 2011. Båda lägren var riktigt bra och minnesvärda så jag hade goda förhoppningar om att detta läger skulle bli bra. Knät kändes helt återhämtat så jag var laddad för mycket orienteringslöpning.

Vi hade vår bas på Marjal Sport Camping precis vid Guardamar Norte-kartan. Det gjorde att vi fick flera pass på löpavstånd direkt från boendet samt att det bara var 5-15 minuter med bil till de flesta andra träningarna. Vi hade dessutom 2 heldagar borta. En i Caravaca de la Cruz-området (där världscupen gick 2014) samt en i Sax-området för att få lite mer inlandsterräng. Dessa dagar blev det 3 pass, 2 i skog och 1 sprint.

Fokus för mig denna veckan var att nöta teknik och de beteenden jag vill ha när jag tävlar. Fick en bra start där fokuseringen var hög och jag kunde vara väldigt medveten om vad som skedde i huvudet för att kunna vara med och korrigera i tid och undvika misstag. På mitten av lägret började jag bli trött och tappade lite då och då. Ofta ett misstag var 10:e kontroll. Ofta riktningsfel, men också något parallellfel. Jag skärpte dock till mig de sista passen och kunde avsluta bra, bland annat på ett race på den omtalade N-course (som vi dock sprang i dagsljus). Sista passet blev ett tidigt morgonpass i soluppgången och en kurvbilds-OL. Fantastiskt fint när solstrålarna skär igenom den fuktiga luften i den tekniska sanddynsterrängen och värmen som utstrålar när de träffar kinderna. Njutning till fullo!

Vädret var kanon hela veckan, med ett par dagar över 20 grader och riktigt shortsväder. Ja, det allra mesta var riktigt bra! Sanden satte dock sina spår på skavsår på fötterna och alla buskar inklusive caterpillars lämnade sina spår med kliande röda utslag, men det är sådant som hör till vårträning i Spanien.

Utöver träning hann vi med en 7-kamp med en god blandning aktiviteter: irländsk julafton, blindbock, skjuta gummiband, kasta vattenbalong, musik-när-då-då, bygga torn med sugrör, kartminnesövning med twist, balonglöpning, arga-djurleken, balans och jonglering! Som ni ser, fler än 7 grenar, men det var för att sista grenen i 7-kampen var en 5-kamp! 😉 Mitt lag (3) gick en hård fight mot lag 1, men kunde till slut vinna med en ynka poäng. Bra jobbat Agnes, Fanny, Viktor och lagledare Martin! Lag 2 hade det lite tuffare, men avslutade bra genom att vinna sista 5-kampen. Eloge också till Jocke som iallafall inte fuskade på irländsk julafton eftersom han efter genomförd tävling hade ett tydligt blödande sår i pannan efter pinnen. 😉

Tack Micke för allt fix kring lägret! Suveränt!

Nu väntar en total vilodag med Vinterstudion och en massa Quickroute! Imorgon börjar en ny kurs i skolan och träningen fortsätter.

Foton nedan: Andreas Eklund (passakartan@instagram)

linapipen1





Playitas med landslaget

1 02 2017

Efter Idrottsgala, Bosöläger och Stockholmshäng under ett par dagar bar det iväg till Playitas, Fuerteventura, för ett långt fysläger med landslaget.

Dock hade jag, en och en halv vecka före avresa dragit på mig en överansträngning på insidan av knät. Detta efter mycket träning totalt, för lite stretching och ett riktigt långt pass på isiga vägar. Jag stoppade därför helt med löpningen och avlastade med cykel, crosstrainer och rehabande styrka. Jag visste dock att värmen skulle göra gott, tillsammans med de behandlingar jag skulle få möjligheten att få av landslagets fina fysios.

Väl nere fick jag direkt hjälp att mjuka upp de strama musklerna som orsakat irritationen vid knät samt att jag dagligen fick en möjlighet till att jobba med stretching under våra rörlighetspassrutiner morgon och kväll samt att jag hade med mig min rumbleroller. Detta gjorde susen och jag kunde till slut springa alla kvalitativa högfartspass samt ett par morgonjoggar och ett avslutande distanspass. Något mindre löpning än jag planerat från början, men då alternativträningsmöjligheterna var så fantastiskt bra med både material och sällskap så gick det ingen nöd på mig. Hellre trappa upp lugnt för att kunna springa när jag kommer hem och på mitt kommande teknikläger i Alicante.

Men tillbaka till Playitas. Jag har verkligen levt drömmen. Den näst sista dagen stannade jag upp och insåg att  detta varit en av mina bästa dagar på väldigt länge. Tills jag insåg att jag egentligen levt den där dagen nästan varje dag under 12 dagar i följd. Så bra har det varit och så bra har jag mått. Trots mjölksyrapass, trots timme efter timme i bassängen, trots morgontrötthet, trots känningar i ömmande muskelfästen, trots stelaste kroppen under rörlighetspassen, trots kliande soleksem. Allt tack vare det lag jag är med i.

Jag vaknade på morgonen, lite före klockans alarm 7.15 och insåg att det snart var dags att gå upp. Jag tog som vanligt pulsmätning med hjälp av HRV-appen på morgonen. Hade sovit sådär p g a kliande soleksem och kände mig trött. Det är dag 11 av 12 på landslagets fysläger. Klockan blir 7.15 och Karros klocka ringer. Det går inte en sekund innan hon är uppe på benen. Helena har redan stuckit iväg på ett av sina avslutande pass för hela lägret, morgonjogg till Fyren – det som Karro och jag ska göra imorgon. Vi båda har några pass kvar innan vårt läger är slut och vi får vila.

Vi sticker iväg till frukosten som öppnar 7.30. Söndag, inga pannkakor, vilket på ett sätt är skönt eftersom det väntas backintervaller kl 10. Pannkakor i magen är då inte optimalt, så det är skönt att inte behöva motstå frestelsen. Yoghurt, macka, ägg, juice, kiwi och apelsin.

Tillbaka upp på rummet för att borsta tänderna och sedan rörlighet med Fredrik vid 8.30. Får försöka mjuka upp en stel kropp. Stämningen är redan på topp, med många skratt i mitt hörn under komplexa övningar. Korkskruven, hur fasen ska det gå till?! Vissa (bl a jag) är stelare än andra… Jobbar vidare med några extra övningar för baksida och insida lår på order från Johanna dagen innan. Kilar sedan via receptionen och wifi-hörnet för att börja förbereda ”Veckans pass” på Trailrunningsweden.

Kl 10.00 samling vid poolen. Vi är ett gäng som ska köra lägrets sista högkvalitativa pass löpandes. (Ett stort gäng är i poolen för att köra wetvestintervaller). Dagens pass är 5 backintervaller genom att löpa 5 olika ”Stravasegment”. M a o 5 olika backar av olika längd, med joggvila ner till varje ny backes start. Grymma Eva J leder. Efter drygt 20 minuters uppvärmning startar vi. En flack backe som tar 5:37. Jogg flackt ner till nästa backes start. En ny backe, brantare, men den tar slut fort. Oj, bara 3 minuter. Kunde sprungit fortare. Går in i tredje backen: upp hela vägen till korset på toppen. Karro kickar på ordentligt och jag får släppa en liten lucka. Quadriceps trycks ihop ordentligt i de branta partierna med liten, stenig stig som ska trippas uppför. ”Använd armarna!” Några meter flackt och trots tempoökning kan jag återhämta mig för att kunna bita i sista biten. Maxpuls efter en intervall på 4:30. Brant nedför och Eva byter backe för att minska på mellanvilan. Startar igen och denna är brant och underlaget sprött. Näst sista backen tar 4:10. Nu är det bara en kvar. Jogg ner och det känns snabbt lätt igen, men jag vet att det är en mjölksyrautmaning kvar. Och den är lång. Vi startar nere vid havet. ”Inget bad nu, det får ni göra när vi avslutat sista intervallen!” Eva sätter ner foten och är tydlig med att det nu är dags att bita ihop. Snart får vi slappna av. Hon menar också att det är sista passet. Att vi har mycket träning gjord och vi behöver inte kräma ur allt. Finns nog risk för det ändå… Vi startar. Får faktiskt förtroende av Karro att dra i början, trots att hon varit snabbare på de senaste. Det varar dock bara halva innan hon kickar förbi. Försöker bita mig i, men får släppa några meter. Det är brant, brant, brant. Vet dock att det flackar ut sista 30 m. Längtar dit. Mjölksyra. Hör Albin skrika in Karro. Han är uppe. Hon snart. Jag med. Kliver på ordentligt och når toppen. 5:e backen, 5:36.

High fives med alla, blick ut över Atlanten. Här är jag. I drömmen. Blickar österut mot Afrikas kust som ligger dolt i horisonten. Tänker på Helenas blogginlägg och Marias prat om den andra världen jag inte ser. Ockupationen av Västsahara och där ursprungsbefolkningen lider och förpassas från sitt eget land. Blundar av svetten som rinner ner från pannan, ner i ögonen. Saltet i kombination med mina linser och torrt damm som svider. Det svider till i hjärtat av orättvisa där oskyldiga människor inte har sin frihet. Öppnar ögonen, torkar svetten och känner de sköna fläktande vindarna, där på toppen av berget. Friheten.

Huvuddelen av passet är avklarat. Highfivar med mina grymma sparringpartners igen och joggar sakta ner för den branta stigen från berget, ner mot Playitasanläggningen. In på hotellrummet för att hämta badkläder. Möter Helena som gjort sitt sista pass, wetvestintervallerna. Hon däckar i sängen fram till lunch. Karro och jag går och badar. Denna gång i havet, för första och enda gången denna vecka. Ansluter sedan till de andra vid poolen. Just det, vattenakrobatiken som sista del i 5-kampen som alltid blir en 4-kamp. Jag har missat/lyckats smita från de tidigare deltävlingarna, men nu hittar jag delar av mitt lag i poolen som förbereder sig. Givetvis måste jag dra mitt strå till stacken. Vi förbereder en akrobatik till ”Macarena” innehållande dans, bomben (som verkar betyda något annat i Blekinge – se bild nedan), bubblor, cirklar, handstående och bara ben i luften samt ett lyft. I tillägg till detta hade vi mutor till de unga domarna. Det gav en 10-poängare (trots att 5 var max) från Ture Carlsson. Gruppen efter som inte hade några mutor fick bara en 2:a, trots fantastiska split-hopp.

Kl 13.00 och lunchbuffé. Ris, fisk, grönsaker och mojo verde-sås. Min taktik för allt bufféätande var att försöka hålla mig till en typ av rätt varje måltid för att kunna variera mig mellan måltiderna istället för att äta lite av allt varje gång. Och för varje måltid växte efterrättstallriken. Allt för att behålla energibalans trots många många timmars träning.

Kl 14 och efter lunchhäng i sofforna vid poolen. Höll mig borta från solen p g a eksem, men likasinnade fanns överallt så sällskap var aldrig en bristvara. Som alltid, en mix av intressanta diskussioner till skämt och gapskratt.

Klockan tickar och dags för pass 2. Drar upp Karro från solstolen och traskar iväg till gymmet. Hon på crosstrainer en knapp timma och jag i styrkelokalen. Jobbar med specifika övningar för baksida lår, men är trött. Biter ihop. Klockan närmar sig halv 5 och vi byter gymmet mot wetvestbassängen. Ansluter till gänget där. Solen skiner från klarblå himmel och vattnet glittrar. På med badmössan, solglasögonen och springa vatten. Stämningen på topp och freakshowen tilltar. Snacket under veckan har ju varit att utnyttja suget om man har slitna ben för att kunna ligga på ”rulle” á la cykling. Detta funkar väldigt bra och tempot kan också höjas ordentligt om man ligger i en tight rad. Detta prövades givetvis under ännu mer skratt. Men det är det här jag älskar. Kombinationen av träning med fokuset och allvaret i det, till glädjen och njutandet av just det, och att det är precis det jag håller på med för att jag vill. Och för att jag får göra det tillsammans med andra som känner precis samma lust.

Kl 17.35 och vi kliver upp ur poolen. Duschar snabbt och byter om till rörlighetsklädsel. Kommer till Kroons rörlighet en kvart sent och vi ansluter till den avslutande krokodilen. Fick således chans att lyckas genomföra den en gång utan att bli vettskrämd. Ber Kroon snällt om att hålla i rörligheten en gång till för Karro och mig som kom sent. Han ställer upp och vi kör igenom passet som tar cirka en kvart. Idag hade vi också musik och vi får avsluta rörlighetspasset med att ligga på rygg i gräset, blicka upp på bergen där solen precis gått ner bakom och lyssna på Håkan Hellströms ”Valborg”.

Vi traskar upp till rummet. Pratar om att vi inte vill åka hem.

Duschar och byter om till middagen. Snacket bubblar på som vanligt i rummet med bästa Helena & Karro. Traskar ner till lägrets sista middagsbuffé. Hela gänget är i princip redan där. Fyra långbord med de flesta av Sveriges bästa orienterare nu och framöver. Äter, pratar, fortsätter skratta och rusar till efterrättsbordet för att hinna med det innan kvällssamlingen som tar vid 19.30. Ballonger på väggarna och 10 minuters mingel för att sammanfatta lägrets bra saker och saker som ska förbättras till framtiden. Skriver på stora plakat som är uppsatta på väggarna. Plakaten fylls på, men plakatet med alla bra saker täcks snabbt med ord och meningar som sammanfattar lägrets kompletta innehåll. Håkan tackar alla deltagare inklusive våra engagerade ledare. Sussi, Pettan, Johanna, Harri, Fredrik, Holth, Eva & inhoppande Kroon. Den senare som avslutar hela samlingen med en egenskriven sång om lägret och vikten av att landa här och nu och njuta. Lägerstämningen är total. Jag sluter ögonen och insuper känslan av total lycka.

Samlingen är slut. Glider ner till borden vid poolen och in i restaurangbuffén igen för att ta efterrätt nummer 2. En kypare genomskådar oss dock och påminner om att man bara får gå in en gång. Vi har dock redan hunnit plocka på oss grejer så vi får med oss en hel del gott ut. Långbord och stämningen återigen på topp innan klockan närmar sig 21.30 och vi är trötta. Tack och godnatt till alla. Vi ses imorgon. Jag tar dock datorn och sätter mig en kvart i receptionen och laddar upp det där träningspasset på TrailrunningSweden.

Glider upp i mörkret till rummet där Helena & Karro redan är. Vi borstar tänderna, bäddar ner oss och tar fram varsin bok. Behöver inte säga så mycket mer. Vi är trötta. Kroppen ömmar efter dagens 3,5 timmars träning och lägrets totala 35. En fulländad dag är slut. En halv lägerdag kvar denna gång.

Tack alla finisar! 2017 kommer bli ett mäktigt år!

received_10208440941172063





Idrottsgalan

1 02 2017

För ett par veckor sedan var jag på Idrottsgalan och mottog Svenska Spels och Riksidrottsförbundets stipendium för de som kombinerar elitidrott med universitetsstudier. Jag är oerhört tacksam för stipendiet och de utökade möjligheter det ger mig i min satsning. Fick dessutom en väldigt trevlig kväll tillsammans med de andra stipendiaterna!

Utöver galan fick vi hänga lite på Bosön i ett par dagar. En del föreläsningar, god mat, yoga och lite tid för egen träning. Dessvärre hade jag börjat få lite ont på insidan av ett knä, så det blev mest rehabträning för min del. Efter Bosövistelsen fick jag lite tid över ”mellan två läger” och bara hänga i Stockholm och träffa fina vänner. Väl värt då jag var rätt sliten efter mycket ståhej senaste tiden då det före Idrottsgalan var klubbhelg här hemma i Göteborg. Heldag med stafetträning (som jag själv arrangerade tillsammans med några andra) och sedan 10-milasamling och avslutande klubbfest i GULD-tema på lördagskvällen. Under den helgen fick vi möjlighet att samla ihop lite material till 10-mila-countdown som kan ses här.

idrottsgalan-2017

 

 





Vinterträningen är igång!

12 12 2016

Efter ett relativt långt säsongsuppehåll (4 veckor) var det, i mitten av november, dags att kicka igång träningen igen. Jag har sedan dess försökt jobba med att bygga upp träningen igen med varierat innehåll. Det tog några veckor att komma igång ordentligt med styrketräningen och att återfå både volym och intensitet i löpningen. Nu är jag dock där jag vill vara och känner att rutinerna är tillbaka. Dock kommer det bli några mindre förändringar i vinterns träning mot hur det såg ut förra året. Jag kommer försöka springa lite mer om än behålla 1-2 alternativdagar i veckan. Jag kommer också på sikt försöka få in lite mer variation i de intensiva passen till att innehålla lite fler inslag av korta impulser för att öka på snabbhet och power. I tillägg till det kommer lite löpteknik som ska göra att jag får ut ännu lite mer av mitt löpsteg och min kapacitet.

Förra helgen hade vi kick-off med klubben. Det var grymt kul att samla många av tjejerna och starta igång träningsåret tillsammans. Vi saknade några stycken, bl a Judith och lite juniortjejer, men annars var vi mer eller mindre intakta. Det var stafettträning, dans, utvärdering av 2016 och planering mot 2017, natt-OL, thaimiddag och QUIZ. Komplett dag! På söndagsförmiddagen sprang vi ett fint hemlängtanspass! Vi ser fram emot att göra jobbet mot en ny stafettsäsong med bl a 10-mila på hemmaplan!

dans.png

Dans som start på kickoffen för hela gänget! Kanske kommer på film någongång…

För min del väntar fortsatt några veckor på hemmaplan med stabil grundträning utan några större utsvävningar. Nästa klubbsamling blir 14 januari och därefter drar jag iväg med landslaget till Playitas för att boosta vinterträningen lite extra.

Jag har också hunnit med att arrangera en friskvårdseftermiddag för företaget Midroc. Drygt 2 timmar med både teori och orientering i praktiken! Tittade på både GPS, sträcktider och basala tips för att kunna orientera med karta samt ge en bild av hur orienteringen ser ut idag jämfört med hur den såg ut när deltagarna utövade orientering i skolan eller lumpen. Är ditt företag intresserad av ett friskvårdsupplägg? Hör av er!

IMG_20161205_185156.jpg

I skolan rullar det nu på med Idrottsmedicinkurs. Riktigt bra kurs där teori om idrottsskador och sjukdomar varvas med praktiskt omhändertagande.

Idag är det vilodag och ikväll vankas det handbolls-EM i Scandinavium! Blir skoj att heja fram tjejerna!

Ps: För den som är intresserad av att höra mer om min återgång efter skadan och lite annat om mina tankar så kan man lyssna på Radio O-ringen podcast! Mycket #gmokbabes i den just nu eftersom Judith var med i avsnittet före! Lyssna, lyssna, lyssna!





Om 10-milaterrängen / About the 10-mila terrain

20 11 2016

10milapresSVENSKA:

10-mila går som ni alla vet i Partille, Göteborg i slutet av april nästa år. Det kommer bli en grym utmaning och ett 10-mila som terrängmässigt lär gå till historien. Jag ser fram emot det grymt mycket!

Många klubbar börjar komma hit på träningsläger, däribland Tullinge SK. Igår höll jag en presentation för dem för att dela vad jag vet om terrängen och stafettlöpning där.

Kommer ni hit på läger och vill ha lite tips? Hör av er!

10-mila erbjudet träningspaket som hittas här.

ENGLISH:

10-mila will, as you all may know, be held in Partille, Gothenburg in April next year. It will be an awesome challenge and a 10-mila which will go to history when it comes to the tough and interesting terrain. I am really looking forward to it!

A lot of clubs are starting to prepare and come here for training camps, and one of them is Tullinge SK. Yesterday I held a presentation for them, to share my experiences and tips from the terrain and what will be important when running a relay there.

Are you coming on a training camp and want some tips? Get in touch!

10-mila organizers offer training packages which can be found here.





Review & evaluation of 2016

18 11 2016

And here comes a brief text as a review of my 2016. Also some numbers which evaluates parts of the training year.

I have trained 559 hours which is compared to 2015 is an increase of about 8% (518 vs 559 hours). I have increased my running amount a lot from low 89 hours (17% of all training 2015) to 303 hours and 54 % of all training.

The training is divided between:

  • Running (54 % – where 20% is orienteering)
  • Alternative training (34% – where crosstrainer is 15%, bike 7%, wetvest 6% and crosscountryskiiing/skierg/roller ski 5%)
  • Strength (9%)
  • Walk-O (3%)

Best results:

I have been part of many great relay results this year which I am proud of:

  • World Championship sprint relay BRONZE (won the 1st leg)
  • European Championship relay SILVER (3rd at first leg)
  • Swedish Championship relay GOLD (2nd at last leg)
  • 10-mila 3rd (6th at last leg)
  • World cup final sprint relay 2nd (won the 1st leg)
  • GMOK best Swedish team at both 10-mila and Jukola and Swedish Champions

Individual these are my best results at runs I am satisfied with:

  • World cup sprint 6th (Poland)
  • European championship middle 8th
  • Personal best on my running test track to 28:16 (7,8km)

Summary: I look back at a great comeback season and I am so happy to be back to be a part of both the national team and my club. Perhaps this is why I have performed way better at relays than individual this year. I must say I have developed a lot as a relay runner this year, both at the 1st leg but also at a last leg runner. My best individual result is a 6th place internationally and a 3rd place at the Swedish Championships (long). I am very happy I reached my goal of a medal in 2016 with the sprint relay bronze. Now I want to achieve more individually for 2017, but of course also still be a part of a relay team who aims for victory.

November 15’

The whole year of 2015 was about rehab, but in November the foot had started to cooperate well and I had reached my goal to go into the training period for 2016 with a foot I can count on and which are able to do at least 4 running sessions a week. My motivation was high and this month was very qualitative when it comes to running sessions.

I did the sprint O-event in Borås and won all 3 stages and 2 of the races were almost top performances. I was also back on track on the Tuesday interval session by the club at the grus8:a in Skatås. 8 times 1000 meter with high speed. I love it! And it felt surprisingly good. I also ran a new personal best on my test track (again, around the grus-8:a, which is 7,8 km gravel running). The new PB was 5 seconds better than the time set in March 2012, so it was on time.

December 15’

I could increase my training amount and went into deep training mode with a perfect mix of running, alternative basic training and strength training. Though I had felt that during the whole rehab period there was some kind of pain in my Achilles tendon which hadn’t disappeared. This was some pain I got throughout the surgery. I went to IFK Kliniken and it ended up with a schlerosing injection. This meant no running for at least 2 weeks…. And then I was back on the bike. It was a bit tough, but at least it was not for a long time. I went to Switzerand for Christmas and there I had an easier training week, but tried to get back into running. Sometimes it felt quite bad in the heel and I got some dark thoughts: “what have I done” “have I destroyed everything I did the past year”. Of course I hadn’t and after a while it started to feel better again. And Switzerland is perhaps the best place to stay as I could do great walking sessions up the steep hills, looking at the snow-covered Alps.

January 16’

Back into running. Again. And an incredibly good training month, especially when looking at quantity (all time high!). Two training camps. The first one in Idre Fjäll together with the national team. A lot of cross country skiing in an amazing area as the weather was almost perfect. I also got some really good treadmill sessions to stay with the running. In the end of the month I went to Skåne and Blekinge (south of Sweden) together with the club. There we trained basics o-technique, but also specific training for the coming European test races in April and the Swedish Championships during autumn. Nothing more to say about this. I kept up with high amount of alternative training, and continued to fill in “injured” in my training diary as I still got some work to do with strength and movement.

February 16’

I the beginning of the month I went to Portugal O Meeting and ran 2 of the 4 competitions there. In addition I did a lot of roller ski training and also a great walk-o competition against Helena. We were staying in the middle of nowhere just by the border to Spain and during the evenings we visited the only opened restaurant in the area where they served “meat with pommes and rice” – classic Portugal style.

After this I visited the doctor as I felt that I couldn’t move forward with my running amount. We found out that my right calf didn’t work as supposed. I started to work to find the connection again and build up more strength. No big deal and it showed result quite fast. Ended the month with a nice long run in the forest at home and I felt very strong during the 2 hours and started to believe that this can be a really good season and that my dream of the long distance at WOC perhaps can become true.

March 16’

One of the best training months I’ve ever done. During all high intensity sessions I felt that I had improved. I could run faster, and also recover faster inbetween intervals and sessions. I went to Halmstad to join the youth national team as a part of practical work for my education. After that I ran a running competition around my test track and beat my personal best by 48 seconds. Now 28:16 on 7,8 km. I was very relieved and happy! Right after this I went to the first real training camp in Strömstad with the national team. I’ve been there a lot, but not been able to run as much as I wanted. This time it was different and I could join for most of the planned trainings. So nice! Right after the traning camp in Strömstad I went to Czech Republic with GMOK to do some EOC trainings. This was also successful and I could finally feel that I could trust my foot and stop filling in the “injury”-button in my training diary.

April 16’

Unfortunately I got a small cold after the double training camps and had to cancel my planned competition premiere in Strömstad. I also got a bit stressed as the test races for EOC was just some days away. Luckily I got healthy so I could start these competitions and they ended really well. 2-2-4 was my results over middle, sprint and longdistance and I was clearly qualified for both world cup and the European championships. Even though the competitions had started I tried to continue with quite an high amount of training to have something to use for a small tapering towards the EOC. Though my body is good to handle tough training so my shape was continuously good. I ran a great last leg at Stigtomtakavlen where GMOK won both the women and the men’s relay. I continued with the Swedish League races in Göteborg to get a tough longdistance to prepare for WOC. In the end of April I went to the first world cup round in Poland. It was so great to be back in the national team! I had missed it! I started out the first race, the middle distance very well as long as to the 3rd last control where I did a heavy mistake. I pushed my limits and was on my way to the 3rd place, but got too tired and couldn’t understand the area or find the control. I was very frustrated afterwards as I knew I could do so much better.

May 16’

The WC in Poland continued with sprint and sprint relay. I managed to do two technically good races here and ended 6th in the individual sprint and 4th with my team (Swe2) in the sprint relay where I came 3rd to the change-over (right after Switzerland and Russia). This later on led to my selection for the sprint relay at the European Championships. After Poland I was happy but a bit tired. I realized it’s a bit exhausting to compete at a high level. The coming weekend was the Swedish League final and this wasn’t a part of my plane until I realized I was in the lead (after the EOC test races and the races in Göteborg). I decided to go up to run the final chasing start (but not the sprint and the middle the days before). Some runners passed me, but I managed to get the 3rd place overall and some extra money into my account (which is quite rare)…  I continued with competitions! 10-mila was up! We had a really good first team and I got the opportunity to run the last leg. After splendid runs by Kristine, Anna, Judith and Viktoria I was sent out as nr 2, 1,48 behind Halden. I did a solid technically race and passed Halden and was in the lead for quite a time of the relay. So cool! Though I was passed by Hausken and Maja in the end and came to the finish as number 3. It was very emotional when I reached the finish line and realized that I was there, fighting for the victory, among the very best, when I, a year earlier, wasn’t able to run longer than 400 meters in a row… Happy moment! One week later it was time for European Champs. I was selected for sprint relay, sprint, middle and relay. I have mixed feelings from the EOC-week, but happy with my ending where I manage to do good performances in the middle (8th) and the final relay where I ran the 1st leg and exchanged as number 3, just 30 seconds behind, and we (Emma, Tove and I) ended at a silver position, just seconds from the gold… I had troubles during the whole EOC with sleeping and my body didn’t cooperate as I wished for, but then I was relieved when I, towards the end of the week, realized that I could actually do good performances any way. Thank you mental training for that.

June 16’

I was totally exhausted after the European championships in and the insane competition period continued with two weekends of WOC test races. I had during the spring stuck to my plan of focusing on the championship itself and not too much on the selection. I felt that I had done a good spring season and that I somehow should be in the team, but I wanted to show more. The first tests were the sprint during the Swedish sprint championships and there I had nothing to give. I wasn’t recovered from the EOC and just wanted to lay in the sofa, relaxing and not be thinking of orienteering. So I had nothing there to do and many runners were stronger than me. Shit, this is the actual test races… What if the same will happen on the middle and the long (which was the distances that I really wanted to run at WOC)… I once again used my strong mental capacity and focused on the work I’ve done the past 1,5 years. This doesn’t disappear through one miserable weekend. Therefore I could change my bad feeling into some good performances. The middle test race was very good, finishing 3rd just behind Tove and Helena. The long was also solid, even though I got really tired and lost some time in the end and I could finish 3rd again.  I knew that this would get me into the WOC team and also get the possibility to run more than one distance. I dreamt of the middle and the long (and the relay), but it ended up with sprint, sprint relay, long and later on also relay. So great, but it actually took some time to let go of the middle distance… After the WOC tests there were just one weekend left of the spring season – the Venla relay. I did a huge mistake on the 2nd control, but from that one ran more than great. GMOK finished 5th (best Swedish team) after super performances of Viktoria and Anna and some mistakes by me & Judith. After this I got some time to relax. Finished with competitions and back to training. Felt great!

July 16’

I started up some tough training weeks and had a great pre camp in Strömstad with the team. I felt that my routines started to set. I also planned my last weeks of tapering and everything felt really good. I went to a great wedding in Dalarna and had an enjoyable evening far from WOC performances. This was a nice break in a period where everything was about preparing for WOC. After the wedding I went to Sälen and O-ringen where I should set the last routines for long distance competitions. I wasn’t prepared for “Fjällorientering”, but wanted to work on my compass skills, which is perfect in that area. I did a big mistake the first stage, but from that on everything went better and better and I got closer and closer to Tove who was super this week (and all other weeks of the year). My body felt strong and I could push all the way. I had something big coming during the last stage where I did a close to perfect long distance race, and I had achieved the 4th place in total, but unfortunately I had been at the wrong control at one place and therefore I got disqualified. I became very sad, but after some time I realized that my performance was still good and that was the important thing towards WOC.

August 16’

The WOC month! I did the last week of high amount and some extra intense training at the last pre camp with sprint focus some weeks before. I am happy I did a good plan early which I could rely on when the nervousness came on, but I could feel it – my shape was good. It was amazing to get to Strömstad and meet up with the team – just like a second family. The WOC started with sprint, but I wasn’t fully there. My plan was good, but the execution was not good. I lost seconds here and there and got a disappointing 11th place. I knew that I could do better and I also knew that I had to do better at tomorrows sprint relay. I got the opportunity once again to run the first leg and I couldn’t enjoy it more. The atmosphere, the preparations, the shape- everything felt awesome and I could run a really good race and change over first of all! It felt like a victory! Later on Jonas, Gustav, Helena and I got the bronze – Sweden’s first ever sprint relay medal at WOC. I had reached my goal of getting a medal at WOC 2016. The rest of the week was not top performances, but okay. The finishing banquet was memorable for life with the Swedish team dressed up as Minions. Best idea ever! After WOC I felt a huge emptiness. I had planned one week totally off orienteering. I started school again which I think was good to “get back into life”.

September 16’

As I said, the first week after WOC was filled with nothing but orienteering. I went to Stockholm to meet up my friends there and celebrated Karros 25th birthday and Josefines “fruhippa”. I also got to meet my good old friends Elsa & Carro and together we watched “Finding Dory” as good old times (with Finding Nemo). It felt a bit hard to start training and focusing on orienteering again, but I had decided to try to get some kind of last shape out to the World Cup final the 2nd weekend of October. On the way there were two weekends of Swedish Championships. This time I didn’t focus too much on this, but trusted my shape. If I could do well on the world champs some weeks ago, I can do it now as well. I enjoyed the SM long and middle and happy about my bronze at the long distance. I realized that I hadn’t been training middle at all and that I need to do that to get back some tempo in my orienteering technique. At the moment I was too slow. This evaluation helped me to prepare to the relay. I don’t know what happened but this day everything went on as a dream. I was sent out as 7th, 4,5min behind leaders, and after that I just did orienteering as I want to do. I gained time and suddenly I was in the lead and some minutes later I crossed the finish line as the winning team together with Kristine and Anna. AMAZING. This, together with the sprint relay on WOC and 10-mila was this year’s highlights. Couldn’t enjoy it more!

October 16’

The season was long this year. I started to feel tired, but kept my focus on the WC final. I went to a training camp in Estonia with the national team, and got a picture of what is waiting next year. Though it was a bit hard to got completely into it as the season of 16 wasn’t ended yet. After this I went to 25-manna in Stockholm. Always a nice weekend with the club, but this time it wasn’t GMOKs year. Though I got 2 last good high intensity trainings as preparations for the WC final. In Switzerland I ran everything, sprint relay, long and sprint. I could once again change over as the first woman on the first leg. Really happy about that and I have for sure learnt something how to run a first leg during this year. At the long I got 8th after an okay performance and finished the season with a 10th place at the sprint. This led up to an overall 10 th place in the World Cup of 2016. After the final stages I started my rest period. I trained 40 minutes during the first week as I had too much to do in school and also because I had no energy left for training – but it was all as planned. Season of 2016 is over and I can look back at an amazing comeback!

 





Säsongsslut.

30 10 2016

Hösten har gått i ett och det var längesen jag skrev. Kanske också för att jag gottade mig i det där SM-guldet ganska länge. 🙂

Vi tog en tur med landslaget till Estland. Första gången för mig i Baltikum och det blev till att hoppa över många vindfällen. Terrängen är inte på långa vägar lika njutbar och inspirerande som Strömstadterrängen, men det finns väldigt mycket annat som inspirerar och bubblar när det är dags att knyta näven och dra igång mot ett nytt mästerskap. Dock är jag ännu inte redo, och var det verkligen inte då. Slutet på säsongen, med några viktiga tävlingar kvar. Svårt med dubbelfokuset – att vara här och nu och förbereda sig på bästa sätt mot då kommande världscupavslutning och samtidigt suga in och förbereda sig mot något som ligger under nästa säsong – innan jag ens stängt denna. Dock, som alltid, var det ett fantastiskt läger med gänget – det är så sjukt roligt – hela tiden!

Efter Estland var det dags för 25-manna. Det gick inte riktigt vägen för GMOK iår, men vi kommer igen. För min del var helgens två lopp viktiga i förberedelserna för kommande världscupavslutning i Schweiz, dit vi åkte några dagar senare.

Ännu en resa med laget – peppat! Jag kom från en period med ganska hög stress – skitmycket att göra i skolan där jag läste både biomekanik och kostlära. Dock kunde jag lämna det bakom mig när jag väl kom till alplandet som jag inte besökt sen i julas.

Inledde vistelsen med model event och en fin teamjogg med ett par intervaller för att vara riktigt på hugget redan under första tävlingsloppet för helgen. Peppades så sjukt bra av gänget och det är en anledning till varför det är så fint att vara iväg – alla är så göttiga!

3 lopp väntade, sprintstafett, lång och sprint. Efter en fin insats på VM-sprintstafetten fick jag förtroendet att springa sträcka 1 för Sverige lag 1. Gick superbt och jag kunde växla först igen! Loppet var stabilt och kroppen fin. Sprang egentligen en kontrollsträcka dåligt där jag tappade en del tid, men resten var väldigt bra. Vi slutade som 2:a på tävlingen och 3:a i den totala sprintvärldscupen.

Dagen efter var det långdistans. Slutade 8:a och tangerad bästaresultat på långdistans. Loppet var okej, men gjorde 3 kontrollbommar där jag tappade en del tid samt att jag ramlade två gånger och slog i handen, stukade till foten, blev helt magpaj efter att ha druckit sportdryck vid vätskekontrollen och fick kramper i vänsterbenet under de sista kilometrarna. Jag var väl helt enkelt trött, men det kändes som om det rann iväg lite tid där, speciellt med magproblemen. Oavsett ännu en stabil insats.

Avslutningen på helgen blev den sedvanliga sprinten, denna gång i Aarau. Hade fortsatt problem med magen så kände mig lite kraftlös, men då grundformen varit bra under helgen var det bara att kötta på. Inledde dock dåligt och avslutade inte heller banan så bra, men däremellan gick det fint. Har inte riktigt fått till ett individuellt lika stabilt sprintlopp som i Polen, utan det knagglar lite och något jag får jobba med i vinter. Slutade 10:a och det blev också slutplaceringen i den totala världscupen. (Näst bästa resultat, var 8:a 2013).

Efter Schweizresan stängde jag igen säsong 2016. Efterföljande vecka tränade jag 40 minuter och denna vecka har jag ökat en del och varit ute på 5 pass. Jag har fortsatt haft väldigt mycket i skolan med två tentor, flera inlämningar och redovisningar. Nu har jag dock fått en liten paus på några dagar innan nästa kurs (Träningslära) drar igång. Det ger mig lite tid att hinna utvärdera säsong 2016 och börja rikta fokuset mot vad som väntar 2017 och vad jag ska göra för att ta ett steg till. Återkommer dock med detta i kommande inlägg. Just nu njuter jag av säsongsvila – en period utan mina egna krav på mig själv när det gäller träning, sömn, mat – ja allt som hör till en elitidrottares vardag. Och så smått, så smått kryper motivationen på – det som gör att jag snart är på banan och ger allt för att vara grym 2017!