TrÀna med ett energiunderskott?

2 03 2016

Vill slÄ ett slag för vikten av att belysa ett problem som det generellt pratas för lite om, men som Àr relativt vanligt i elitidrottskretsar nÀmligen den psykiska ohÀlsan frÀmst i form av Àtstörningar.

Varför gör jag detta? Jo, dels för att jag lÀste och ocksÄ förelÀste om det i skolans Idrottspsykologikurs för nÄgra mÄnader sedan och dÄ skapade mig en bredare kunskap kring Àmnet som jag tror att inte alla har. Dessutom för att jag lÀst juniororienterarens Vilma Blennows blogg dÀr hon berÀttar om sin tuffa vardag med Àtstörningar som hon befinner sig i just nu (Tack Vilma för att jag fÄr dela och jag önskar dig det bÀsta i din rehab).  Jag lÀste ocksÄ en artikel pÄ SVT opinion frÄn en tjej som lyfter just problemet med att det aldrig pratas om Àtstörningar och att det finns för lite kunskap om hjÀlpen att tillgÄ. Jag Àr sjÀlv elitidrottare och vet vilka enorma pÄfrestningar det innebÀr för bÄde kroppen fysiskt och psykiskt. Jag försöker förstÄ vad skillnaden Àr mellan att hÄlla sig pÄ rÀtt sida och att tippa över och utveckla Àtstörningar av olika grad, bÄde för att hÄlla mig sjÀlv pÄ rÀtt sida grÀnsen, men ocksÄ för min framtid som trÀnare.

Det mĂ„nga glömmer bort Ă€r att Ă€tstörning (eller Eating disorders som Ă€r det engelska namnet) Ă€r en psykisk sjukdom eller psykiska störningar. Det blir lĂ€tt ett vĂ€ldigt stort fokus pĂ„ det fysiska nĂ€r det kommer till kliniska Ă€tstörningar som anorexia eller bulimi. Kommer en idrottare ut med att hen har anorexi hamnar fokuset pĂ„ hens utseende och tunna kropp; hen Ă€r smal. Det kan ocksĂ„ vara motsatsen, att anorexian och Ă€tstörningen ifrĂ„gasĂ€tts p g a att kroppen inte alls Ă€r sĂ„ smal, utan ser ”vĂ€ldigt vĂ€ltrĂ€nad” ut vilket mĂ„nga gĂ„nger Ă€r lika med ”hĂ€lsosam”. Om en person med Ă€tstörningar har en tunn kropp sĂ„ Ă€r detta ”bara” ett synligt fysiskt resultat av det som sker psykiskt. Ätstörningar handlar om sjukliga eller störda mat- och (vikt)kontrollbeteenden som pĂ„ olika nivĂ„er Ă€r rubbade och ohĂ€lsosamma. Allt sker i huvudet dĂ€r sjĂ€lvvĂ€rdering och sjĂ€lvuppfattningen grundar sig i aktuell vikt och utseende och en kĂ€nsla av kontroll. En person med en vĂ€ltrĂ€nad kropp, med tydliga muskler som fĂ„r beröm i sociala medier kan lida av psykisk ohĂ€lsa som bottnar i en ohĂ€lsosam attityd och problematiska mat- och viktbeteenden. Ett problem som mĂ„nga inte kĂ€nner till eller vet hur det ska hanteras. Vad kommer dessa kontrollbeteenden ifrĂ„n och hur uppmuntras dessa?

Problemet med elitidrott Àr att den aktives kropp pÄ mÄnga sÀtt Àr i centrum. Dels Àr den idrottarens verktyg för prestation, men det Àr ocksÄ den som mÄnga gÄnger exponeras och vÀrderas pÄ olika sÀtt av miljön runtomkring. Det finns ideal, bÄde i samhÀllet i stort, men ocksÄ inom varje idrott som stÀndigt upprÀtthÄlls medvetet och omedvetet av alla oss som pÄ olika sÀtt deltar i miljön. KÀnnetecken för elitidrottare Àr att vi Àr seriösa, att vi kontrollerar vÄra beteenden (exempelvis strikta matvanor) för att nÄ bÀsta möjliga prestation. Det Àr ocksÄ att vi bedriver en hÄrd och otroligt kontrollerad fysisk trÀning. Allt detta Àr, i för hög grad, ocksÄ riskfaktorer för att utveckla psykisk ohÀlsa och Àtstörningar.

I en artikel av Svensk Idrottsforskning kan man se att cirka 30 % av svenska landslagsidrottare (38 % kvinnor och 20 % mĂ€n) har upplevt psykisk ohĂ€lsa under karriĂ€ren. Vanligt Ă€r att man inte söker hjĂ€lp för sina problem utan istĂ€llet vĂ€ljer att tysta ner dem. Detta kan mĂ„nga gĂ„nger bottna i valda sanningar och ideal om att elitidrottare Ă€r mentalt starka och sĂ„ledes inte ”bör” rĂ„ka ut för denna typ av problem. Eller att ”ensam Ă€r stark” vilket gör att man dĂ„ vĂ€ljer att inte söka hjĂ€lp. Motton som ”no pain – no gain” Ă€r ocksĂ„ bovar i dramat. SVIF lyfter följande riskfaktorer för att utveckla psykisk ohĂ€lsa: stark idrottsidentitet, perfektionism, lĂ„g sjĂ€lvkĂ€nsla, skador samt ofrivilliga karriĂ€rsavslut. DĂ€r kan nog de flesta elitidrottare kĂ€nna igen sig. MĂ„nga gĂ„nger Ă€r seriositeten, perfektionismen nĂ„got som kan ta en idrottare lĂ„ngt, men ocksĂ„ nĂ„got som kan sĂ€tta stopp.

Som elitidrottare Ă€r det otroligt mĂ„nga bitar som ska falla pĂ„ plats för att nĂ„ en önskad prestation som ofta Ă€r satt pĂ„ en för idrottaren vĂ€ldigt hög nivĂ„. VĂ€nder man pĂ„ det sĂ„ rĂ€cker det ofta med att en av bitarna inte fungerar för att drömmen ska gĂ„ i kras. Detta kan leda till att varje pusselbit blir otroligt kontrollerad. Det anses inte rĂ€cka att enbart följa sitt trĂ€ningsprogram till punkt och pricka utan ocksĂ„ att kontrollera andra pĂ„verkbara faktorer sĂ„ som exempelvis maten och vikten. TyvĂ€rr Ă€r min bild att nutrition Ă€r nĂ„got som kommer i sista hand nĂ€r det handlar om utbildningar för idrottare. Jag har snart gĂ„tt 2 Ă„r av Sports Coachingutbildningen pĂ„ Göteborgs Universitet och vi har pratat om matspjĂ€lkningen som en del av fysiologin, men inget om nutrition. PĂ„ idrottsspykologikursen lĂ„g kapitlet ”Eating Disorders” som ett frivilligt kapitel och inte ett obligatoriskt. Om jag tĂ€nker tillbaka pĂ„ mina 3 Ă„r pĂ„ Eksjö gymnasium (som var och Ă€r riksidrottsgymnasium) och mina lektionstimmar med ”Specialidrott” sĂ„ minns jag ingenting om nutrition. IstĂ€llet minns jag att vi lĂ€rde oss lĂ€gga banor och basics i trĂ€ningslĂ€ra sĂ„ som trĂ€ningsplanering m.m. (Det Ă€r vĂ€ldigt möjligt att vi hade en kortare sekvens om nutrition, men det Ă€r iallafall ingen kunskap som fastnade). Denna okunskap tror jag Ă€r en anledning till varför mĂ„nga idrottare utvecklar Ă€tstörningsbeteenden. Man börjar kontrollera sitt matintag och sin vikt, men man har för dĂ„lig kunskap i vad som Ă€r  rĂ€tt och fel. Tron pĂ„ att skĂ€rpt instĂ€llning till mat ska hjĂ€lpa en prestera bĂ€ttre, men som med okunskap kan leda till ett energiunderskott.

Kroppen behöver nĂ€ring och Ă„terhĂ€mtning för att kunna tillgodogöra sig trĂ€ningen. TrĂ€ning bryter ner och Ă„terhĂ€mtning i form av sömn och mat bygger upp kroppen igen. Enkelt i teorin, svĂ„rare i praktiken om man inte lyssnar pĂ„ sin kropps signaler. En kropp som dessutom ibland kan sĂ€nda ut ”fel” signaler dĂ„ hjĂ€rnan kan lura oss.

En trĂ€nad kropp som plötsligt blir ett kilo lĂ€ttare kan ett huvud i en situation tolka som nĂ„got positivt ”oj, vad lĂ€tt jag kĂ€nner mig idag”. En kontroll av vikten och man ser att man tappat ett kilo. Detta Ă€r nĂ„got som idrottare kan anvĂ€nda sig av i sin formtopp. I uthĂ„llighetsidrotter som löpning och orientering, kan det upplevas som nĂ„got positivt att kĂ€nna sig lite lĂ€ttare. Jag har sjĂ€lv inte testat det aktivt, men jag har lĂ€st om det och hört andra göra det. Att trĂ€na hĂ„rt. ”Deffa” lite inför viktig tĂ€vling. ÅtergĂ„ till ”normal”vikt nĂ€r tĂ€vlingen Ă€r avslutad och nĂ€sta trĂ€ningsfas börjar. Enkelt och det fungerar? För nĂ„gra, ja absolut, men det klingar dock nĂ„gra varningsflaggor för mig. Det finns en riskfaktor i att formtoppa genom viktnedgĂ„ng eller ”deffning” genom att helt enkelt stanna pĂ„ den lĂ„ga vikten och inte Ă„tergĂ„ till ”normalvikten” efter att exempelvis mĂ€sterskapet man toppade sig till Ă€r avslutat. Att tappa ett par kilo och uppleva den positiva effekten i att ”kĂ€nna sig lĂ€tt” kan leda till en negativ spiral till att vilja stanna pĂ„ den vikten. ”Det Ă€r ju hĂ€r jag kĂ€nner mig lĂ€tt”. Detta för att sedan gĂ„ in i en ny formtoppning och tappa ytterligare kilon. Till slut sĂ€ger kroppen troligtvis ifrĂ„n. Dock kan detta beteende dĂ„ vara sĂ„ invant att risken finns att det dĂ„ blivit svĂ„rt att lyssna pĂ„ de signalerna. Det kanske har börjat kĂ€nnas tungt, men dĂ„ ”vet” man ju att lösningen Ă€r att ”deffa” för att fĂ„ en positiv kĂ€nsla igen. Detta som till slut troligtvis inte gĂ„r och man Ă€r körd i botten och det tar lĂ„ng tid att Ă„terhĂ€mta sig. Detta Ă€r sĂ„ledes en risk med denna typ av ”formtoppning” om den görs med okunskap och okontrollerad kontroll (det Ă€r ett kontrollerat beteende av sig sjĂ€lv, men okontrollerat eftersom den inte bedrivits pĂ„ ”rĂ€tt” sĂ€tt i att aldrig Ă„tergĂ„ till ”normal”vikten.). Att trĂ€na med negativ energibalans ökar risken för sjukdom, skador, utmattning och Ă„terhĂ€mtningstiden förlĂ€ngs – nĂ„got vi elitidrottare givetvis vill undvika, eller hur? Att leva för lĂ€nge med en negativ energibalans kan för kvinnor utvecklas i amenorrhea (utebliven menstruation) och osteoporos (benskörhet), vilket kan ge allvarliga men för livet.

Med detta inlÀgg som blandar lite egna tankar och erfarenheter med en hel del kunskap baserat pÄ forskning vill jag lyfta Àmnet sÄ att det diskuteras och reflekteras kring det hos idrottare och trÀnare. Hur Àr instÀllningen till mat generellt hos dig som aktiv, dig som trÀnare eller dina aktiva? Hur vÀl kÀnner du din kropp och hur pÄverkas den av ditt energiintag? Vet du nÀr din kropp Àr i energibalans (nÀr intaget Àr lika stort som vad som förbrÀnns) och kan du aktivt kÀnna nÀr du har ett underskott pÄ energi? Kortsiktigt/lÄngsiktigt? Vilken kunskap har du om nutrition? Nutrition och förÀndringar i kosten kan mÄnga gÄnger givetvis  ha en positiv inverkan dÄ det Àr viktigt att fÄ i sig rÀtt nÀringsÀmnen, kalorier m.m, men det jag vill lyfta fram Àr nÀr det kommer till förÀndringar som innebÀr ett underskott pÄ energi sÄ bör man tÀnka till ordentligt.

Jag har Àn sÄ lÀnge generellt för lite kunskap om nutrition, men jag jobbar aktivt med att lÀra kÀnna min kropp för att hÄlla mig i energibalans trots mina höga trÀningsmÀngder. Jag försöker hÄlla mig till bilden av att en frisk och vÀlmÄende idrottare över tid presterar bÀttre Àn nÄgon som försöker kompromissa med att exempelvis sÀnka sitt energiintag, trÀna med ett underskott och ta stora risker.

Jag tĂ€nker att vi behöver belysa att idrottare drabbas av psykisk ohĂ€lsa och Ă€tstörningsbeteenden, bĂ„de tjejer och killar, kvinnor och mĂ€n. Jag tĂ€nker att den elitidrottsmiljön som vi befinner oss i innehĂ„ller mĂ„nga riskfaktorer till att utveckla psykiska beteenden som pĂ„verkar vĂ„rt vĂ€lmĂ„ende negativt. Vi mĂ„ste vara medvetna om detta. Vi mĂ„ste ocksÄ vara medvetna om vad vi gör som uppmuntrar dessa typer av beteenden och sĂ„ledes vad vi kan göra för att motverka dessa. Jag tĂ€nker att vi alla mĂ„ste ta vĂ„rt ansvar. Vi, idrottare sjĂ€lva, konkurrenter, lagkamrater, trĂ€nare, förĂ€ldrar och supporters. Media och andra tyckare (eller supporters?) bombar oss hela tiden med stĂ€llningstaganden kring kroppar, prestation, ideal. Under min rehab fick jag flera mail frĂ„n tyckare som ville poĂ€ngtera att jag ”som redan Ă€r sĂ„ lĂ„ng fĂ„r akta mig för att lĂ€gga pĂ„ mig extra muskler nu, för dĂ„ blir jag för tung” eller att jag Ă€r ”för tung för lĂ„ngdistans”. Detta kom frĂ„n personer som jag inte kĂ€nner, men som Ă€ndĂ„ sĂ„g sig vilja influera mig. Detta skulle kunna sĂ€tta griller i huvudet pĂ„ vem som helst. Jag skrattade Ă„t det, men jag fick ocksĂ„ bearbeta det för att inte lĂ„ta det pĂ„verka mig pĂ„ fel sĂ€tt – det Ă€r i huvudet det hĂ€nder och det Ă€r en utmaning att hantera. Jag har nu rehabat, stĂ€rkt upp flera muskler och kĂ€nner mig starkare och snabbare Ă€n tidigare, utan fokus pĂ„ viktkompromiss – Ă€ven om tankarna slog och slĂ„r mig. De kommentarerna jag fick var frĂ„n nĂ„gon okĂ€nd person i ett annat land, men det finns alltid en risk att kommentarer likt dessa tillsammans med annat kan vara starten pĂ„ en lĂ„ng nedförsbacke. Det Ă€r svĂ„rt att fĂ„ stopp pĂ„ media och tyckare, men kunskap mĂ„ste ersĂ€tta okunskap och dĂ€r har vi alla som verkar i en elitidrottsmiljö ett ansvar.

Jag tĂ€nker att vi aktivt mĂ„ste jobba för en elitidrottsmiljö dĂ€r vi motverkar normer om kroppsideal som jag tror Ă€r en stor bov i problematiken. Jag önskar att vĂ„r elitidrottsmiljö (i landslag, pĂ„ idrottsgymnasier, i klubbar, i trĂ€ningsgrupper) alltid ska sĂ€tta hĂ€lsa före prestation, nutrition före diet och att man fokuserar pĂ„ att förbĂ€ttra fysiska, tekniska och mentala förmĂ„gor som gĂ„r inom ramen för ”hĂ€lsosam idrott” före ohĂ€lsosamma viktnedgĂ„ngar som ”genvĂ€gar”mot ett mĂ„l.

I Stockholm har det ganska nyligen öppnat en mottagning för Elitidrottare med psykisk ohÀlsa. LÀs mer hÀr.


ÅtgĂ€rder

Information

One response

4 03 2016
simon

Mycket intressant inlĂ€gg! Jag kĂ€nner igen det dĂ€r med att det helt klart finns idĂ©er dĂ€r ute som inte vĂ€dras speciellt ofta i text men som hela tiden dyker upp i det ”vardagliga trĂ€ningssnacket” angĂ„ende vikt i löpar- och orienteringssammanhang.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: