Fräknefejdens jubileum!

14 10 2012

I helgen har jag varit med på Ljungskile FKs fina tävlingar Fräknefejden. En anrik tävling i orienteringshistorien. 1956 var första gången tävlingen arrangerades och därefter har den blivit arrangerad 49 gånger till. Denna helg var alltså 50:e gången i ordningen.

Jag har sprungit en del Fräknefejder tidigare och min prestation senast (2011) var mest ris. Ett lopp med för många misstag, men det gjorde ingenting för jag fick avnjuta en fantastiskt fin våffla inne i skidstugan efteråt. Det är liksom det som är så gôtt med sånna här mindre tävlingar.

Igår var det medeldistans och idag långdistans. Igår belönades man med godis vid målgång. Det var också en ihållande positivism från speakern som spred sig över hela tävlingen. ”Vi har det väder vi har!” Ja, sannerligen. Tyvärr hade man väl inte jättetur med vädret, men bra tävlingar ändå! Utmanande banor på delvis nyritad karta. Samtidigt hade man spetsat till jubileumsarrangemanget med prispengar från sponsorer. Igår vann jag före klubbkompis Emma som matchade mig större delen av banan, men efter att jag gjorde en bra avslutning kunde jag vinna med 1:10. Idag vann jag igen, men före Johanna Sanderi. 3000 igår och 7000 idag. Otroligt uppskattat och välkommet nu när det vankas Nya Zeeland-resa i januari. Pengar likt det här är verkligen något som hjälper mig i min framtida satsning.

Tack Ljungskile FK för fina tävlingar! Jag kommer tillbaka!

Karta medeldistans.
Karta långdistans.





25-manna, 2:a: SUCCÉ!

8 10 2012

Vilken helg! Vilka strålande insatser! Vilken känsla det är att springa i mål med 24 lagkompisar och jubla och bara vara sådär nöjd. Den varma känslan sprider sig i kroppen…

GMOK åkte upp med 4 lag + coacher och hejarklack till årets 25-manna. 4 lag var målet och 4 lag klarade vi. Nytt rekord! Vi hade höga mål för lag1 då vi visste vår kapacitet och allt gick enligt planen. Vi lyckades bli ohotad 2:a efter suveräna Haldens SK vilket också innebär bästa svenska lag! Lite senare springer andralaget in som bästa andralag efter att ha legat högt uppe under hela tävlingen.

Under hela tävlingen har det hejats och peppats av alla klubbmedlemmar och det kändes härligt att avsluta dagen med att heja in Andras och Mimmi som sprang på slutet. Klubbkänslan och gemenskapen lyser igenom. Den skrider över alla åldersgränser!

Jag fick, som jag skrev i det förra inlägget, äran att smaka den första biten på detta som kom att smaka så himla gott. Det var första gången jag sprang en förstasträcka på väldigt många år och har aldrig gjort det i så här stora sammanhang. Det gav absolut mersmak och jag känner att detta var en väldigt viktig erfarenhet för framtida mästerskapsstafetter. Jag vill bredda mitt register så att jag kan anta vilken utmaning som helst!

Loppet blev väldigt speciellt då jag hade som taktik att snabbt komma upp i tätgruppen, men vara lite avvaktande och inte gå upp och ta initiativ direkt som jag gärna gör annars. Det sket sig direkt. Efter 2 minuters löpning var jag helt solo på mitt högerrunt-vägval till min förstakontroll (den korta varianten). Hade visst lyckats rycka med 15 sek redan vid K1 (på min gaffel). Sprang ut, korsade järnvägen, såg hur den andra gaffeln fortsatte, men jag skulle in på en annan väg. Så första 10 min sprang jag helt solo! Inför radion kom andra gaffeln och jag kunde haka på den klungan och sakta jobba mig uppåt mot den absoluta täten. Anni-Maija Fincke för TP drog i ett stadigt högt tempo. Jag tog några egna stråk här och var för att minska avståndet och på slutet var jag nästan uppe i rygg tillsammans med 2 andra lag. Sedan hade jag än en gång egen gaffel på näst sista och tappade några sekunder till, men kunde springa i mål och växla som 3:a, 17 sekunder efter. Nöjd och glad efter ett stabilt genomfört lopp och jag blev verkligen sugen på att springa fler förstasträckor för att slipa på min taktik.

25-manna är en väldigt häftig tävling som verkligen lyfter fram de klubbar som vågar satsa brett och inte bara på toppelit. Det blev en väldigt spännande fight rakt igenom och en favorit är verkligen str 23 där vår Hasse Melin fick se sig jagad av Haldens Hausken, blev passerad men bet i och lyckades hålla henne inom synhåll hela vägen. Eller D14-15-tjejerna på sträcka 4 som sprang superbra och växlade som 2:a. Hur coolt som helst! De kan springa den sträckan i 3 resp. 4 år till!

Tack alla klubbkompisar som gjorde helgen så himla bra!

        

Foton: Göran Johansson, Lars Rönnols och gmok.se

—-

På söndagen sprang jag 25-mannakorten som jag har vunnit många gånger. Denna gång spände jag bågen från start och sprang fort, men efter några kontroller också väldigt fel. Nästan 4 min i bomtid är alldeles för mycket, men så är det när kroppen är lite sliten och jag får kämpa för mycket för att springa fort och glömma bort orienteringen. Blev ändå 4:a, 1 minut bakom vinnande Bodil Holmström.

Nu blir det VILA!





Snart dags för summering, men inte än…

2 10 2012

Hej hej!

Tittade tillbaka på året i träningsdagboken häromdagen och insåg vad mycket bra jag har gjort. Jag har varit nöjd och mätt länge, men ni vet… När det finns en efterrättsbuffé som ständigt bjuder på nya gottesaker, ja då vill man inte tacka nej. De flesta av dem har smakat otroligt gott, medan några få har varit sånna som man direkt känner att man vill spotta ut (typ sånna med mint, eller för mycket mandel eller tänk er typ punsch?! I kakor?! Nej, socker och choklad ska de va! Eller färska bär!). Har fått pausa lite den senaste veckan, då jag i princip var spyfärdig efter senaste SM-helgen i Gästrikland. Nu har efterrättsmagen fått vila lite så att den kan njuta och smaka ordentligt på tårtan med nyplockade solvarma jordgubbar på. För i helgen väntar 25-manna!

Vad fan yrar tjejen om nu då?

Jo, jag drog en parallell mellan två av sakerna som är bland de bästa jag vet. Orientering och efterrätter. Det går att bli mätt på båda. Det är svårt att tacka nej. De är oftast otroligt goda, men ibland är de inte alls så bra som man tänkt och hoppats.

Jag har länge velat summera säsongen 2012, men jag låter det vänta lite till. Till helgen åker jag med min klubb till 25-manna. Vi slår nytt klubbrekord med fyra lag. Över 100 personer kommer åka med på resan. Hur häftigt är inte det? Jag ska springa förstasträckan – en helt ny utmaning för mig. Längesedan jag sprang en förstasträcka. Det är också första gången någonsin som damerna springer just den första sträckan på 25-manna. 370 lag… Wow! Tänk er en lång rulltårta. Och jag får ta första biten… Vilket privilegium!

        

Många fina GMOK-lag jag sprungit i genom åren!

Laguppställningar finns på www.gmok.se





SM stafett 4:a

24 09 2012

Jennie höll ihop det bra. Anna sprang som en gud. Jag gick ut i täten. Det höll på att bli riktigt bra, men det gick inte hela vägen.

Vi slutade 4:a i den stenhårda SM-stafetten som alla vill vinna. Vi tangerade GMOK-historians bästa resultat (2009). Då var jag överlycklig när jag korsade mållinjen då det kändes som en seger. Igår sved verkligen den där 4:eplatsen så som bara 4:eplatser kan göra. Jag är så otroligt besviken.

Liten miss och lång gaffel till 1:an gjorde att Linné och Tuna kom ifatt. Annika var stark och drog ifrån och jag lyckades med en liten bom före varvningen då jag inte såg skärmen bakom en gran. Varvade 48 sekunder efter, men som 3:a. Hade lite kortare gaffel efter varvningen och var nästan ifatt, men lyckades inte blixtra till och knappa in de där sista sekunderna upp till ryggläge på täten. Orienterar bra, men väljer fel vägval och får inte ihop orienteringen och missar över 3 minuter. Blir ifattsprungen och förbipasserad några kontroller senare av Helena & Leksand. Spurtar ifatt och stämplar precis efter vid näst sista, men även om jag ger allt så kommer jag inte närmare och kan inte passera och nå den där bronspengen som hade känts så skönt. Den som jag ordentligt sumpade genom att inte klara av att hålla ihop det. Det gör så ont.

Det är otroligt vilken glädje det kan bli efter en väl genomförd stafett, men också vilken smärta det kan bli när chansen inte tas. Jag hade så gärna velat vara med och fightas hela vägen in. Fortsätta göra bra orientering som jag vet att jag kan, men ändå missar jag och missar så otroligt mycket. (Jag har nog missat mer denna helgen än vad jag gjort på hela säsongen tidigare tillsammans.) Jag får väl ta mig en funderare varför det hände och vad jag kan lära mig av det i framtiden. En erfarenhet rikare, det är så säkert, men den är såklart smärtsam.

Det var mycket känslor när jag gick i mål och hade önskat att jag kunnat bidra med lite mer positiv stämning, och det var en del hängande läppar i GMOK-lägret iår. Men utvecklingen har gått fort för oss. Vi har blivit riktiga medaljkandidater och vi vet vad vi är kapabla till. När vi inte springer riktigt så som vi vill blir vi såklart besvikna för att vi har så höga mål. Många gjorde dock riktigt fina lopp och måste vara stolta över det! Vi ska vara stolta över att vi på så kort tid tagit oss till den nivå vi är. Samtidigt som vi ska hungra efter mer.

Nästa år går stafetten på hemmaplan i Göteborg. Då ska det smälla till som aldrig förr! På både herr- och damsidan!





SM medel

22 09 2012

Känns änna tråkigt att ersätta SM-guldinlägget med det här, men det är så det är, det går upp och ner! Då förra SM-finalen var best ever så var dagen worst ever.

Ja, det går lite som en bergochdalbana just nu. Känns som om jag gått på reservtanken sedan efter VM och O-ringen, men det mesta har ju faktiskt varit upp ändå, med ett par bottenlopp som NORT-finalen och idag SM medel-finalen. Synd att göra det på så fina distanser och tävlingar, men det är väl så det kan bli, efter en lång säsong. En berg-och-dalbana helt enkelt.

Igår på kvalet gjorde jag ett riktigt bra lopp ända till 3:e sista där jag missar otroligt mycket (över 5 minuter) och tar mig precis vidare till final. Idag gick banorna i en annan typ av område inledningsvis och jag fick det inte att stämma och la bort väldigt många minuter på K1 och K3. Därefter har det bitvis gått bra, eller lite halvknackigt, men svårt att på riktigt bita ihop efter en sådan katastrofal inledning.

Jag är egentligen inte bitter. Det är så det blir ibland. Det var bara ett lopp och det kommer nya chanser. Jag har en speciell känsla innan ett lopp när det går bra och jag har också en speciell känsla innan ett lopp när det går som idag (okej, kanske inte riktigt lika dåligt – det här var liksom verkligen botten!) och jag får helt enkelt ta mig en funderare på hur jag ska ändra den känslan för att bättre kunna styra det. På våren är det oftast inga problem, när orienteringssuget är så stort, men efter att ha försökt varit i form sedan april så blir det svårare och svårare ju längre säsongen går. I söndags fick jag till det och tog SM-guld, något jag aldrig gjort förut och något som jag verkligen är stolt över. Det ska jag fortsätta vara även om jag idag var väldigt långt ifrån att vara bäst.

Men på ett sätt känns det skönt. Jag stänger inga dörrar för distanser på VM nästa år än, men jag blir alltmer sugen på den där långdistansen och då spelar dagens lopp verkligen ingen roll!

Grattis Rune och Ols som placerade sig 5:a och 6:a i H21! Gôtt!

Imorgon väntar stafett. GMOK har 3 fina lag i D21 där mitt lag ser ut som så att Jennie springer första, Anna andra och jag sista. Jag hoppas på den där goa känslan imorgon annars ska jag göra allt som står i min makt för att hitta den. Stafett är ju stafett!

Pray for Vuokatti…





Modell för Icebug – Anima Bugrip!

14 09 2012

Jag hoppas ni redan har spanat in Icebugs nya vinterskor?! Jag fick äran att vara modell för löparskorna ANIMA BUGRIP. Även om jag är partisk så kan jag säga att de är grymma när det gäller fäste på isiga Göteborgsvägar och stigar! 

Bilderna blev i varje fall riktigt coola!

—-

Lägret i Vuokatti, Finland flöt på bra. Många lugna pass, en del promenader i skogen och grunden är  lagd för nästa års VM. Nu vet jag vad jag behöver förbereda mig på framförallt fysiskt och tekniskt under vintern.

Frisbeegolfen flöt på fint! Filip var mycket bättre än Lee så denna gången var jag med i laget som kom 2:a! 😉 Ser fram emot att gå den banan ytterligare gånger nästa år och förbättra mitt lite för höga pers på 43…

—-

Nu sitter jag hos Carro i Uppsala utan Carro som är i skolan. Jag ska om ett par timmar släpa mig och min 100liters-väska till tågstationen och åka till Sandviken där jag blir upplockad för att än en gång åka till stället i Järbo där vi ännu en SM-helg ska bo. Denna gång är det dags för långdistans-SM. Ser fram emot en riktig långdistans efter allt sprintande! Kroppen är lite upp och ner. Vi får hoppas på en bra dag!

Bis bald, tschüss!





NORT goes Finland!

6 09 2012

Moi moi! Nu är vi i Finland! Det är lite småkyligt om man jämför med Göteborg för någon dag sen, kallt om man jämfört med Oslo för en knapp vecka sen och sviiiiinkallt om man jämför med Schweiz för två veckor sen.

Men egentligen är det ju bara vanlig höst!

Knockoutsprinten hemma i Göteborg gick väl såhär med lite distans helt okej. På kvalet genomförde jag alla vägval bra utom två småfel, och i semifinalen gjorde jag ett fel som kostade ca 15 sekunder. Mycket på sprint, men lite om man ser i hela totalen. Kände att jag hade mer att ge och var därför ganska frustrerad efteråt, men nu blickar jag framåt och ser verkligen fram emot avslutningen. Sprint, kval och final i Kajaani imorgon och sedan den riktigt tuffa avslutningen med lite förlängd medeldistans och jaktstart på lördag.

Totalresultat.

Sedan tänker jag framföra en del förbättringspotential och frågeställningar till arrangörerna, men det kan vi ta när NORT är slut. 😉


Foto: SOFT