I början av mars åkte jag en sväng till Italien och MOC camp med delar av landslaget. Vi höll till i Vieste på östkusten och vägen dit var snirklig, men bjöd på fantastisk natur.
Höjdpunkterna på lägret var de högintensiva sprinträningarna i form av knock-out sprint och jaktstartsprint. Dessa träningar fungerade också som IOF’s test av en kommande ny VM-disciplin. Från år 2019 kommer nämligen skogs-VM och sprint-VM vara separata och arrangeras vartannat år. År 2020 är det dags för första sprint-VM och som det är nu finns ”bara” två VM-sprintdiscipliner i form av vanlig sprint och sprintstafett. IOF har då kommit på att den ”VM-veckan” isåfall blir lite tunn och vi måste få in en distans till. Lite ironiskt eftersom ett stort skäl till att man valde att splittra skog- och sprint-VM från allra första början var att man hade en för lång VM-vecka där de bästa har svårt att delta på allt. Nu måste man ändå förlänga VM-sprintveckan med en ny distans…
Oavsett diskussion om det bör delas ut VM-medaljer eller inte i knock-out eller jaktstart så var det grymt bra träningsmöjligheter för årets sprintstafetter. Sprint man mot man är väldigt speciellt och häftigt, speciellt i de gamla städerna, med trånga gränder som vi sprang runt i, i Italien.
Jag hade ett dåligt kval där jag inte riktigt hanterade tävlingstempot på sprint, men kvalificerade mig som 26:e person (av 30). Var därför inseedad som en av de sista i min semifinal på knockoutsprinten, men genomförde ett riktigt bra lopp och kunde ta hem segern efter en tight fight med Alva. Vi båda hade dessutom bästa tiderna, så även Alva kom till final som bästa lucky loser. Det var nämligen otroligt tight att kvala till final då 30 skulle bli 6 (segraren i varje av de 5 semifinalerna + 1 lucky loser).
I finalen var vi 4 svenskor, vilket kändes väldigt skoj då man lätt blir patriotisk både när man är utomlands och när man är med i landslaget. På knock-outsprint är det dessutom gafflat och jag, Helena J och Tessa Hill visade sig ha samma gaffel. Helena orienterade mestadels exemplariskt och bitvis var jag väldigt imponerad hur snabbt hon navigerade i de oregelbundna gatnätet av gränder. Dock hade jag koll där bakom och kunde avvika på rätt väg när hon valde fel på ett ställe. Tessa och jag fick lite lucka, men Helena var ifatt igen vid varvningen. Efter där råkar vi alla släppa lite koll på kartan och gör en bom, men Helena reder ut det snabbast och får en liten lucka. Jag är på position 3, men kan fortfarande skymta Helena svänga runt hörnen. Rusar stenhårt på hennes rygg och får hyfsad kontakt igen. Varvar för andra gången ca 5 sekunder bakom, men känner mig pigg och kan från näst sista till sista gå ifatt och stämpla samtidigt vid sista kontrollen efter en riktigt tight passage av mig, så det blev en kamp ända in på målsnöret och efter fotofinish dömdes jag som segrare. Härligt att få möjlighet att testa både taktik och spurtförmåga.
Samma fina utfall blev det inte på jaktstartsprinten då jag gick ut över 1 minut efter ledaren i min semifinal. Det fanns en möjlighet att nå final om jag hade orienterat bra, men tyvärr kunde jag inte hålla mig kall nog utan gjorde misstag och kunde bara avancera en plats. Fick ett uppvaknande och kunde göra om, göra rätt, i b-finalen där alla, utöver de 8 finallöparna, var med och släpptes ungefär en person varje sekund. Otroligt mycket folk, men där det ändå lönade sig att ta de rätta besluten. Gjorde det sånär som på slutet, men kunde ändå avsluta med en stark tid och finish.
Utöver dessa två träningar sprang vi lite i Foresta Umbria och lite andra sprinter i lugn fart. Tyvärr var det väldigt långa avstånd till många träningar och vi lagade dessutom mat själva, så det blev lite sämre återhämtningstid än önskat, men allt som allt ett bra läger med ett gött gäng. Jag fick med mig feedback på att min fysiska status är i bra slag och också värdefulla tekniska och taktiska bitar som är bra, men en hel del som också behövs slipas på.
Spurt mellan mig och Jansson! Foto: Öystein Kvaal Österbö
Kommentera