Vardagsguld.

4 06 2015

Sista tentan skriven och sommarlovet är här. Det bästa med att plugga är ju givetvis sommarloven. Mitt sommarjobb i år blir rehab och träning. Helt okej ändå. Lite dåligt (läs: inget) betalt dock, men det får man leva med.

Igår var en sån där dag som man kan ha ibland. Faktiskt som just Maria och jag haft ett par gånger under senaste månaderna. Vardagsguld. En sån där dag som man liksom inte planerat så mycket för, utan som slängs ihop lite hastigt, men som vid dagens slut trots hög aktivitet så man borde vara helt slut, ändå fyllt på energin. Den har gett ett överskott, en slags superkompensation.

I mars (en av de mest somrigaste dagarna hittills… Ja, för ”du ska inte tro det blir sommar..”. Nej, det ska du inte…) hade vi en fin cykeltur via min mammas och pappas hus där vi tog en paus och åt först pannkakor och sedan rabarberkaka med vaniljsås (eller vänta nu, var det inte vaniljsås med rabarberkaka) i solhörnet, innan vi cyklade hem. En dag som bara blev så himla bra i goda vänners lag.

Igår var det en repris på en såndär suberb dag tillsammans med Maria. Den innehöll bland annat motionscykel i ett omklädningsrum samtidigt som vi följde GPS-svansar på en världscuptävling som vi båda helst av allt i hela världen (nästan) ville vara med på. Låter, när jag skriver det såhär, mer som misär än som ett guldkorn. Meeeen… Det blir väl vad man gör det till? Och det är just det som vi två är så fantastiskt bra på!

Jag hade tentaskrivning på morgonen (som jag förövrigt satte mycket bra!) och därefter tog jag depåstopp hemma med lunch innan jag åkte upp till SAIK-stugan. Där, i damernas omklädningsrum, satt Maria på en spinningcykel. Hon hade tjuvstartat ganska ordentligt och hade redan ca 1 timma och 45 minuter gjorda. ”Hur länge ska du cykla egentligen?!” ”4-ever!” Bordet var uppdukat med dator med GPS, liveresultat och speakerljud. Allt man behöver för att följa en orienteringstävling på distans. Hur det nu var med det där, att vi helst av allt ville vara med, så är vi ju ändå lite av nördar och bryr oss om de av våra vänner som deltar. Dessutom får man ju chans att vara lite besserwisser när det gäller vägval. =) =) =) Experten är alltid den som sitter hemma i soffan (eller!?). Iallafall. Jag satte mig på cykeln jämte. Efter att Maria, imponerande genomfört 2,5 timma så var det dags för henne att ta senlunch. Jag fortsatte trampa, min lunch var redan intagen. Då Maria ville behålla första parkett på denna GPS-visning var det ju givet att använda motionscykeln som stol, så där satt hon och käkade biff och mos! Sida vid sida, med mig, som fortfarande trampade. GÖTT MOS änna, sa vi, sådär glatt på göteborgskt vis. De där skämten är alltid närvarande när vi är igång.

När tävlingen där i Norge väl var över, var mitt cykelpass över. 1,5 timma fick jag ihop. Inte lika mycket pannben som kompanjon MM denna dag, men jag gjorde som planerat! Sedan bar det av på del 2 av träningspasset. Medel-OL! Maria hade intagit coachrollen och skrivit ut en bana till mig som hon själv lagt och också sprungit. För hennes del var det lite moss-distans som var planen. Då jag inte kan/bör springa på hårt underlag, och inte heller för länge, powerwalkade vi iväg genom skogen mot mossen och starten. Lägg märke till att det inte under en enda sekund varit tyst sedan jag klev in genom dörren i SAIK-stugan (före cykelpasset startade). I mossen skiljdes vi åt för att köra på individuella idrottarens signum: göra sin egen plan och följa den. Jag traskade iväg uppför sista backen till starten. Körde mitt OL-pass med gladoffensiv attackorientering och kom till målet. Kikade mig omkring under en minut innan jag ser en gulklädd pingla komma skuttandes i skogen, hojtandes på mig. Tjôtet tog vid, när vi, snicksnackandes om allt mellan himmel och hälar, powerwalkade tillbaka till stugan. Lite diverse rehabövningar (sånt är vi dessvärre också ganska bra på…) innan vi insåg att vi hade bråttom. Bråttom, bråttom, bråttom! In i bilen, hem till Stabbegatan. Lämna bilen till Jonas som skulle på sprint-DM och vi fixade dusch och mellanmål på 20 minuter innan vi stod på bussen mot stan och bio. Mad Max! En riktig pärs och vi var mer eller mindre slut efter att ha suttit på helspänn under alla minuter (timmar?) av våldsscener, som egentligen inte faller varken mig eller Maria så värst i smaken, men på nåt sätt, i kombination med de små fina pauserna emellanåt och grundstoryn, tog ändå filmen iallafall mig lite med storm. Där, efter bion, var det sedan tack för en fin dag och jag satt på spårvagnen hemåt sådär trött, jättehungrig, men ändå så uppfylld på energi efter en toppenbra eftermiddag och kväll.

Även om drömmen ofta handlar om att springa i skogen, i Sverigedräkten, så snabbt och rätt som det bara går, så finns det en annan dröm som bara handlar om att må bra. Den, som kan uppfyllas på ett så enkelt sätt, i vardagen, tillsammans med en god vän. Kom ihåg det!

?????????????

Gött mos på Spinningcykeln!

 

Annonser

Åtgärder

Information

One response

4 06 2015
maria

men gulle!!!!!!!!!!!!! nu börjar en nästan grina här…. det va sannerligen toppen. jag har känt mig mig som furiosa (styrkemässigt asså) hela dagen! och bättre ska det bli! KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: