Världscuppremiär – Bästa humöret!

3 03 2014

Hemma igen efter ännu en galen vecka med landslaget. Galen på alla sätt. Galna äventyr, galna prestationer, galen lagkänsla, galet mycket mat, galet folk! BÄSTA! ”Ta fram det bästa humör du har…”

Det blir liksom alltid ett sånt där smått antiklimax att kliva över tröskeln hemma i lägenheten efter att ha varit på landslagsläger. Det är så intensivt bra under en hel vecka, och så blir det så… tyst… när man kommer hem. Jag brukar uppskatta lugnet och tystnaden ett tag. Förr uppskattade jag den mer, nu mindre. Kanske för att jag blivit tryggare i sammanhanget och kan slappna av lika mycket när jag är där borta med gänget, som här hemma, själv. Att ha den känslan i en grupp på över 20 personer, det är bra.

Tävlingarna avslutades med den inofficiella sprintstafettvärldscupens första deltävling (av 4). Kanske inte låter så viktigt med en inofficiell cup, men med tanke på att det ska delas ut medaljer på denna disciplin till sommaren på VM i Italien så är den väldigt viktig för laget. Det är nu vi kunde skapa en bank med erfarenheter kring sprintstafett att ta fram där i Juli när det helt plötsligt gäller som mest.

Sverige har ju möjligheten att ställa många vassa lag på startlinjen och jag blev uttagen att springa i andralaget med topplöpare som Karro, Wille och Gustav. De inledde hur bra som helst. Bäst faktiskt. Grym insats! Jag fick gå ut först, steget före Lena i förstalaget där Tove, Jerker och Jonas alltså bara sprungit en sekund långsammare än vi. Danmark var och nosade oss i hälarna, men sedan var det en stor lucka bak. Skönt. Jag fick känna på Lenas höga tempo från start, tappade lite på långsträckan till första, men kunde tjuva några meter här och var. Vi hade samma 1:a och 2:a, men olika 3:e. Var 3 sekunder efter vid varvning. Tog det vägval jag tyckte var bäst till 1:a efter varvning och var nog fortsatt samma antal sekunder efter Lena där. Delade på oss igen, men såg Lena stämpla kontroll 2 på andraslingan några sekunder före. Lyckades sedan vrida kartan lite fel och fick ett par sekunders tvek mot 3:an, där vi dessutom hade olika kontroller. Jag springer vänster om huset som jag ska till min, Lena hade tidigare sprungit höger som hon skulle till sin. Dock blir jag överraskad av att jag springer några steg uppför en trappa och står mitt på en uteservering, en precis likadan som kring 2:an var markerad med lila som förbjudet (som uteserveringar allra oftast är). Här stod det bord huller om buller och jag såg ingen kontroll vid hörnet på huset längre bort. Tar några steg tillbaka för att jag nästan tror att jag råkat springa in genom fel grind eller något. Ska jag vara här??? Maja Alm i Danmark kommer och susar om och då ser jag kontrollen, nedanför en liten trapp och ett litet staket, på andra sidan uteserveringen. Jag har tappat all framförhållning och får ta någon ytterligare sekund att återfå kartkontakten. Maja har här fått några viktiga meter för att jag inte kan ligga hack i häl. Hon har sedan aningen snabbare ben än jag och glider ifrån ytterligare några meter. Jag har inte riktigt kontakt och lyckas göra ytterligare ett litet misstag och spurtar i mål som 3:a, drygt 40sek efter Lena som drygat ifrån och ca 20 sek efter Maja (Danmark) som blir 2:a.

GPS (förbjudna områden saknas dock på onlineversionen. Vår karta såg annorlunda ut.)

Jag tappade helt enkelt loppet där min bild av kartan och verkligheten inte stämde överens. Det räckte för att repet fram skulle gå och för att jag både släppte Maja ikapp, om och förbi mig på en och samma gång. Hade dessutom gjort ett par sekunders tvek tidigare på banan p g a att kartan inte riktigt stämde heller. Visserligen en liten detalj, som inte rörde banan direkt, men som jag ändå hann uppfatta. Jag hävdar också att ritningen kring 3:an (- 2aslingan, 9:an totalt) hade kunnat ritats bättre, eller att man iallafall gjort, som man tänkt, att flytta alla stolar och bord åt sidorna, så att det varit tydligt att de flyttats för att man ska springa där, men som man i slutändan alltså hoppat över. Nu i efterhand är det ju synd att jag inte sprang höger om huset jag också… Maja var ju lite starkare, men min chans hade varit att hålla undan längre och därifrån kunna försöka att matcha henne in mot målet. Jag visste iallafall att det var lugnt bakåt, så jag kunde knyta ihop säcken och föra in oss, andralaget, på en tredjeplats, bara slagna av två förstalag, Sveriges och Danmarks. Det, och resultaten på lördagen (4 killar och 4 tjejer bland de 9 bästa i respektive klass) visar att bredden i toppen är grym. Jag är stolt att vara en del av det. Jag har också fått erfarenheter som jag kommer kunna använda framöver.

Under eftermiddagen blev det en skön joggtur (joggade om avslutningen på medeldistansen och fick göra om – göra rätt), innan jag vände hemåt tillsammans med Håkan och Sussi och besteg klippor omringade av höga vågor. Grym kick – bildbevis kommer!

Jag har haft en grymt rolig vecka och jag ser fram emot nästa tur! Nu blir det fokus återhämtning, träning och uppladdning mot vad som komma skall. Tålamod, framåt!

2014-03-02 10.57.25

2014-03-02 21.27.452014-03-02 10.56.31
image

image

image

image

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: