SM Medel

Det kom ändå ett litet sug efter orientering under lång-SM helgen. Jag vart fortfarande väldigt glad över att jag tagit beslutet att inte springa, men längtan efter att njuta av riktigt fin orientering började smyga sig på. Jag bestämde mig för att springa SM medel och stafett med målet att enbart kunna njuta. Jag kände att det var viktigt att hitta lite känsla av glädje av orientering för att jag också ska kunna avsluta den här säsongen med en liten tumme uppåt (med ”lagom” fokus på världscupfinal nästa helg).

Igår var det kval i ett riktigt lurigt område från start till mål. Mina ben var relativt pigga efter att fortsatt ta det lugnt i veckan med undantag för 9 minuter effektiv intervalltid i tisdags (där det förövrigt kändes bra och jag fick en kick av att träna igen!). Jag gjorde en riktigt bra första halva av banan där jag verkligen lyckades med det jag ville. Verkligen guld värt! Sedan blev det 3 misstag på den andra halvan, men kunde komma i mål och känna positivism och mersmak. Skönt.

Idag i finalen var det en andra halva av banan som inte passade mig och min kropp just nu. En tempoväxling med orientering på öppna heder, god sikt och ökat löptempo. För min del blev det tvärtom och i tillägg några småmisstag. Första halvan av banan var inte helt klockrent tekniskt heller, men då fanns det iallafall fortfarande hopp. 🙂 Jag kommer i mål med blandade känslor. Jag lyckades ganska så bra med mitt fokus och med målet att njuta. Jag får ju bara acceptera läget. Samtidigt finns det alltid en önskan om att det bara sådär ska vända över en natt och att jag vaknar pigg och fullt motiverad. Jag känner mig begränsad. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska svara när jag får frågan om hur det gick. Men jag vet att det bästa för mig just nu är att fortsätta vara ödmjuk och snäll mot mig själv. Jag tar med mg första halvan av gårdagens kvalbana.

Karta kval.

Karta final.

—

När jag var liten gick jag hos bästa dagmamman Marianne. Vi var 4 stycken. Jag, min bror och 2 grabbar till. När vi var sisådär 6 år säger Jonas till mig: ”Lina! Du är klok som en bok!” Det var första gången jag fick höra att jag var klok. Att bromsa när känslorna var som de var under den senaste tiden var kanske för många självklart, men som elitidrottare är det tufft att inse när ens två bästa verktyg, enda verktyg, inte riktigt samarbetar. Det är så lätt att bara fortsätta försöka, bli less, försöka, bli less och så gräver man ner sig själv ännu djupare. Ner i något som är totalt onödigt. Att värdera allt. Det är inget jag varken orkar eller vill göra just nu. Mitt mål är att vara här och nu och då är loppet passé när jag passerar mållinjen.

—

Har iallafall fått mycket fint pepp de senaste dagarna och under tävlingarna. Tack för det. Kan bjuda på två fina limerickar från en person som stod i särklass när det gällde påhejande idag:

En vacker flicka från ”GeMOK”
Var både listig och klok
På fredan hon njöt
av tekniken som flöt
På lördan stark som ett ånglok

En löpglad tjej från ”Stabbe”
Missade lången från Klabbe
Men hon tänkte som så
Äsch vad fan, låt gå
– Jag tar medeln utan nån tabbe

Fint sådär i teorin. Sämre i praktiken. 🙂

—

Imorgon är det dags för SM-stafett och jag springer andrasträckan, precis som på DM. Skönt. Det blir för övrigt precis samma uppställning imorgon som på DM-stafetten för två veckor sedan. Löpare som alla var topp 13 på dagens medel-final. Det bådar gott!

Annonser