Efter en längre period med tunga ben och tungt huvud fick jag igår bestämma mig för att inte springa långdistans-SM i helgen. Lång-SM. Risveden. Göteborg. Heaven and hell.
Jag har drömt om det länge. En tuff långdistans – något av min favorit – i göteborgsterräng – min favorit. Det kommer nu inte bli av. En del av drömmen var ju en stark kropp som pushar upp för höjderna. Offensiv ner i branterna. Tuggar på genom mossarna. Kroppen kan i dagsläget inte svara upp på det och därför ser jag ingen vits med att springa. Mentalt skulle det också bli för tufft just nu. Ja, det känns lite skit.
Det har varit en tuff säsong. Mycket har hänt. Träning, tävling, jobb, ansvar. Sedan sa benen ifrån och kanske huvudet ännu mer. Noll i motivation. Fick lite träning i Italien. Kroppen är inte helt sänkt, absolut inte, den funkade okej i söndags på stafett-DM, men känslan både i ben och huvud är en bit ifrån den vanliga och det är vad som får mig att säga stopp just nu och det känns rätt. Skönt att ta beslut. En långdistans är en långdistans, en utmaning som ska antas till 110%. Inte något att chansa på. Vi får se hur det blir med SM-helg nummer 2. Denna veckan förblir, likt de senaste, lugn. Det är bara att lägga benen i kors och acceptera läget. Det gäller att lyfta blicken. Det finns annat. Det kommer mer.
—-
I will not run the Swedish Championships over long distance because my mind and my body needs a recovery. I havn’t decided what to to with weekend number 2 (middle and relay) yet. Focus is to get back a good feeling and that is why i continue with easy training during a period.
Det är lätt att föreställa sig besvikelsen när det gäller Lång-SM – men ännu större mästerskap väntar. Framtiden är på din sida..!
A wise decision from an (even more) inspiring woman!
Så tråkigt, men så smart!