Silva League: Totaltrea!

Det var glädje och lättnadskänslor som fyllde min kropp när jag äntligen fick stämpla den sista kontrollen och springa mot mål och höra Per Forsberg ropa upp mig som 3:e löpare. Det var en otroligt tuff kamp idag som egentligen startade redan under natten.

I fredags tog jag flyget upp till Sundsvall och vi checkade in på vandrarhemmet i stan. Natten till lördag sov jag väldigt dåligt. Jag är relativt känslig för ljud när jag sover och det var både det ena och det andra som höll mig vaken och jag nådde aldrig någon riktig djupsömn.

Under lördagens lopp var känslan väldigt trött i kroppen och jag hade en dålig inledning på loppet i den väldigt svåra terrängen då kartan, i vissa partier, upplevdes väldigt generaliserad. Jag läste helt enkelt inte på rätt detaljer och la bort flera minuter. Sedan hade jag en klart bättre avslutning, undantaget några sträckor, och trots att känslan i benen var dålig så visade det sig att jag ändå höll tillräckligt hög fart. Det blir ofta så i den typen av terräng – mjukt och mycket undervegetation – känslan att det går långsamt, men ingen kan springa så mycket fortare. Jag slutade på en 4:eplats efter Tove, Tanja och Annika som ofta ses före mig i listan i Silva Leaguesammanhang. Det var just de 3 som var före mig i fjolårets totalsammandrag där jag ju slutade 4:a. Resultat lördag. GPS-tracking.

Igår efter tävlingen gick vi på restaurang i tron på att få mat ganska snabbt. Det blev en timmas väntan då kocken bara gjort 1 pasta och inte 3 (Jocke fick den 1:a). Efter lite klagan så blev Ellinor och jag bjudna på maten, vilket var bra eftersom pastan, när den väl kom, hade kokat för kort tid och var hård. Inte bästa starten på återhämtningen inför dagens avslutande långdistans även om det var snällt mot plånboken. Tyvärr hade jag också ännu en natt av riktigt dålig sömn och jag somnade inte ordentligt förrän vid 5 på morgonkvisten, så när klockan ringde klockan 8 så var det inte så kul att gå upp och det mesta var ganska dimmigt fram till start.

Det blev alltså en tuff kamp i att lyckas hitta energi för att huvudet skulle klara av att fokusera orientering under en dryg timmas tid samtidigt som benen skulle få jobba maximalt. Jag lyckades väl till slut hitta fokus, även om jag innan start helst av allt bara skulle vilja gå in på ett svalt mörklagt rum och sova några timmar.

Utgångsläget var dock motiverande! Som 3:a, 5 minuter efter ledande Tove och 2 minuter upp till Ryabkina på andraplatsen. Bakom mig hade jag bara en minut tillgodo på Annika Billstam.

Jag kastade en blick bakåt på hygget mot K2 och såg att Annika hade halverat avståndet. Ganska oväntat var det också när jag passerad Ryabkina vid K2 – en ursvår kontroll, placerad mellan två höjder i ett väldigt detaljerat område. Annika kommer strax efter och vi sprang olika vägval till K3, där vi sammansluter och gör en liten bom tillsammans, då kartan faktiskt var väldigt svårtolkad i detta område. Vi hänger sedan mer eller mindre ihop fram till varvningen, även om jag släppte lite på långsträckan, men ändå kom ifatt in mot kontrollen. Vid varvningen råkar jag preja en av vätsketjejerna – ber om ursäkt för det, men eftersom vätskekontrollerna var väldigt konstigt placerade på vår långsträcka till K5 så var jag otroligt sugen på sportdryck… I backen upp från varvningen blev jag så stum och Annika kunde sätta in en stöt och springa ifrån mig lätt. När jag sedan har blicken i marken när jag väl kommer upp från höjden så springer jag i fel riktning och det lilla misstaget är ett faktum och Annika är ur synhåll – en lärorik upplevelse. Jag får sedan kämpa för att hålla i orienteringen på de sista sträckorna och jag tappar ganska mycket på varje sträcktid – MEN – jag håller ihop det precis som jag ska och kan alltså stämpla sistakontrollen och springa i mål med ett leende på läpparna. Etappresultat. Totalresultat. GPS-tracking.

Nu är årets Silva League avklarat. 10 000 kronor rikare (eller nja, lite mindre – det ska ju skattas också), men det är ju egentligen nu det riktiga börjar. Den internationella tävlingssäongen som förhoppningsvis även den går enligt planerna  – eller kanske ännu bättre?

Nu väntar dock först en välbehövlig minipaus för att återhämta mig från en intensiv tävlingsperiod som började söndagen 14 april med Ultralång-SM. Ska bli riktigt skönt!

Pausen började redan innan jag lämnade Sundsvall där jag hittade ett smultronställe vid vattnet (ej havet – hav har saltvatten!) och jag kunde fira min tredjeplats genom att svulla B&J. Ibland mår man! (Oftast mår man!)

Annonser