Lägesrapport.

8 04 2013

Sitter iförd sprint-tävlingsoutfiten och funderar mestadels framåt, men nu är det dags för en tillbakablick för att påminna mig själv och delge er över vad jag åstadkommit de senaste veckorna. Grus-8:antestet 19 mars gav mig en viss trygghet i att den fysiska formen är god och att jobbet med det fysiska har fungerat bra under vintern. Det var sedan dags att undersöka den tekniska biten, och under de senaste veckorna har jag försökt jobba bort ett visst stress-beteende jag haft lite till och från (Turkiet, DM Natt o s v). Jag har sprungit Kvillebyns WRE-långdistans, sistasträckan på 4-dama, Öjetrampens långdistans och senast igår ännu en långdistans arrangerat av IK Uven. Sakta men säkert har det gått bättre och bättre och jag har återfått kontrollen över mina beslut. Känns skönt.

Huvudmålet för 2013 är VM och med mest blick riktat åt långdistansen. Därför känns det extra bra att redan ha genomfört flera tuffa långdistanslopp. Det är riktigt bra att arrangörerna även på de mindre tävlingarna (som visserligen blivit stora eftersom hela Sveriges orienterare vallfärdat till barmarken här i väst) arrangerar långdistanser med fulla banlängder motsvarande en segrartid på mästerskap.

Vintern i Sverige har ju ställt till det för många arrangörer och tävlingar har ställts in – däribland många stafetter som skulle ha fungerat som 10-milagenrep. Jag och mitt GMOK har hunnit med en elitstafett: 7-manna/4-dama där det slutade med solklar seger för Viktora, Emma, Hanna och mig. Jag fick ett smickrande utgångsläge som nr 4, knappt en minut bakom ledande Linné och Lidingö och hack i hälarna på lokalkonkurrenten IFK Göteborg. Gjorde en liten miss på första kontrollen, men växlade sedan upp och gjorde ett väldigt bra jobb fram till varvningen. Insåg att jag passerat alla lag före mig i gafflingen till 2:an (dock utan att se dem), och förstod att jag hade en komfortabel ledning. Kunde hålla det fina flytet så när som på en kontroll, men den missen gjorde inget utan det blev en betryggande segermarginal ner till Lidingö. Alltid otroligt härligt att springa tillsammans med ett lag över mållinjen och känna att jag och de andra tjejerna gjort vad vi tänkt.

Under torsdag och fredag förra veckan var jag på Bosön. En miljö som ger så mycket energi – man vill göra allt – träna hela tiden! Dessutom ger det goda minnen från dåtid då jag var där med orienteringsgymnasiet och hoppade höjdhopp i 3 dagar vilket resulterade i tidernas träningsvärk i ryggen som gjorde att jag på ett natt-DM dagen efter sprang med ryggen i en 90-gradig vinkel, men vann ändå. Nu var inte höjdhoppandet huvudsyftet på den Bosö-resan, men det är vad jag minns! Dessutom var Bosön platsen för min första samling i juniorlandslaget vintern 07-08. Minns att Kajsa Nilsson (idol – duktig och orädd) berömde oss för att vi var sååå snygga i Sverigekläder. Det var bästa komplimangen då, för vilken känsla det är att få ta på sig de där kläderna för första gången… Men åter till Bosön 2013! Bosön ger energi – men det tar också energi. Denna gången sög det ur nästan all fysisk energi jag hade inom mig. 3 maxtester på ett dygn. Ett på löpband. Ett utomhus runt anläggningen. Ett inomhus i den gigantiska vinnarhallen. Allt med mask och mätare på ryggen. Allt för att hitta de där små små detaljerna som kan vara ack så avgörande på framtida sprinttävlingar. Allt tillsammans med delar utav världens bästa landslag. Vilka dagar. Vad jag kämpade. Fysiskt och mentalt. Och det avslutades på bästa sätt. Innebandy och hallonpaj. Och världens mest trötta ben. Och illamående. Det är då det känns att jag gett precis allt.

På söndag är det dags att kicka igång och det ordentligt. Ultralång-SM. På hemmaplan i Göteborg. Tuffa skogar – men ack så fina! Vår i Göteborg. Den terrängen kan vara den bästa som finns. Jag fullkomligt njöt till 100% på tävlingen i går (för att inte tala om under 10-milaträningen i Lexbybergen i onsdags!) och i huvudet sprang jag Ultralång-SM. Igår mätte banan 9,3 km. På söndag mäter den något längre. 14,8 km för att vara exakt. Huvudet förberedde sig på att orka drygt 5 km till. Det kommer nog även det framkalla trötta ben och illamående – precis som jag vill att det ska göra.

Dock är jag nu iklädd sprintstassen och det är för att helgen efter, om knappt två veckor är det Sprint-SM. Också det här i Göteborg. i Chalmers/Guldhedenområdet. Det kommer bli en häftig tävling det också. Kom dit och heja! Det kan göra att det går den där värdefulla sekunden snabbare…

Nu är det dags att avsluta och plocka upp gästen för veckan. Hon jag levde med dygnet runt i Nya Zeeland. Har en känsla av att det här kan bli kul. Och galet.

4dama

  4dama2 4dama_vic SAMSUNG SAMSUNG

Look a like:

http://cache2.allpostersimages.com/p/LRG/64/6495/1LZ6100Z/posters/batman-the-dark-knight-rises-bane-sewer.jpg

(Han är dock bara något mer biffig över biceps…)

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: