10 sekunder ifrån…

19 03 2013

19 mars och vårens grus-8:antest. 

Rundan som jag springer flera gånger i veckan, men som nu ska gå så fort som möjligt. Helst snabbare än någonsin så att det blir personligt rekord. Det vill jag alltid och det är alltid målet. Grus-8:an. ca 7,9 km.

Som vanligt har jag ångest långt innan. Jag är nervös som tusan. Hade ont i magen varje gång jag tänkte på det. Som väl var hade jag två jobbmöten inbokade så att jag inte hann tänka så mycket. Dock smög sig nervositeten ordentligt på med några timmar kvar till start.

Jag tittade igenom mitt lopp från 6 mars 2012 då jag satte ett ordentligt personligt rekord till 29:12. (Läs om det här.) Då sprang jag inte med klubben utan hade ett egenregisserat testlopp med min bror som hare på cykel. Denna gången var vi nog närmare 50 personer på startlinjen – så imponerande!

Men som sagt. Ont i magen och nervös innan. Fick fint Twitter-pepp innan.”Allt du behöver finns inom dig. Stark, snygg och oslagbar!” Jag valde att mantra ordet stark och det snurrade flera gånger i huvudet under loppets gång. ”Du är stark!”

Vi var ganska många på min nivå i dagens lopp vilket gjorde att det fanns lite ryggar att följa till en början även om jag direkt försökte hitta känslan och mitt eget tempo. Vid 3,5 km dyker dagens hjälte upp! Fredrik Edén skulle inte fullfölja och köra hårt hela vägen (klokt efter att ha genomfört ett 3000m-lopp på morgonen) och bestämde sig istället för att vara hare för mig. Plötsligt glider han in framför och drar i ett helt perfekt tempo. Jag släpper sedan inte den ryggen med blicken en enda sekund resten av loppet. ”Dala Sports Academy” har etsat sig fast på näthinnan.

Det börjar bli tufft efter nedförsbacken mot Delsjön och att sedan rulla på platten och hålla fart. Det börjar bränna av trötthet i musklerna. Man liksom ser precis vart man ska, där borta, nästan en kilometer fram, men det känns så urbota långt! Efter detta kommer den sista långa backen. Inte så brant, men en lång, seg motluta. Fortfarande är det bara Edéns rygg jag ser. Vi har sprungit ikapp, förbi och ifrån löpare. Det börjar gå nerför och det gäller att släppa på. Platt igen och in på sista kilometern. Tittar som vanligt på klockan för första och enda gången och inser att jag ligger ca 10-15 sekunder efter pers-tid. Tanken lämnar mig snabbt och det är bara springa som gäller. Får några peppande ropp från Edén efter sista knixen och jag kan spurta i mål på 29.22. 10 sekunder från pers.

Jag sprang i mål och var direkt nöjd. Så skönt att ha det gjort. Och att göra det bra. Jag ligger bra i fas. Det är häftigt hur känslan av att det gör så ont överallt och ett hjärta som pumpar nära max kan gå från pest och pina till ren lycka bara över en korsad mållinje.

Tack Fredrik för att du drog mig runt! Tack Helena för att du gav mig ordet ”STARK”. Vilka otroligt  fina landslagskompisar! 365 dagar om året!

Nästa gång bli i maj. Då är det inga minusgrader. Ingen motvind. Ingen is. Då ska jag under 29.

 

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

20 03 2013
Elit

Gott sprungit Lina!

29 03 2013
Bengt Inghammar

Jag är imponerad av din styrka, men också hur dj-a bra du uttrycker dig i det du skriver. Du är garanterat en av mina idoler, nästan jämförbart med Elfsborg.
Bing

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: