SM stafett 4:a

24 09 2012

Jennie höll ihop det bra. Anna sprang som en gud. Jag gick ut i täten. Det höll på att bli riktigt bra, men det gick inte hela vägen.

Vi slutade 4:a i den stenhårda SM-stafetten som alla vill vinna. Vi tangerade GMOK-historians bästa resultat (2009). Då var jag överlycklig när jag korsade mållinjen då det kändes som en seger. Igår sved verkligen den där 4:eplatsen så som bara 4:eplatser kan göra. Jag är så otroligt besviken.

Liten miss och lång gaffel till 1:an gjorde att Linné och Tuna kom ifatt. Annika var stark och drog ifrån och jag lyckades med en liten bom före varvningen då jag inte såg skärmen bakom en gran. Varvade 48 sekunder efter, men som 3:a. Hade lite kortare gaffel efter varvningen och var nästan ifatt, men lyckades inte blixtra till och knappa in de där sista sekunderna upp till ryggläge på täten. Orienterar bra, men väljer fel vägval och får inte ihop orienteringen och missar över 3 minuter. Blir ifattsprungen och förbipasserad några kontroller senare av Helena & Leksand. Spurtar ifatt och stämplar precis efter vid näst sista, men även om jag ger allt så kommer jag inte närmare och kan inte passera och nå den där bronspengen som hade känts så skönt. Den som jag ordentligt sumpade genom att inte klara av att hålla ihop det. Det gör så ont.

Det är otroligt vilken glädje det kan bli efter en väl genomförd stafett, men också vilken smärta det kan bli när chansen inte tas. Jag hade så gärna velat vara med och fightas hela vägen in. Fortsätta göra bra orientering som jag vet att jag kan, men ändå missar jag och missar så otroligt mycket. (Jag har nog missat mer denna helgen än vad jag gjort på hela säsongen tidigare tillsammans.) Jag får väl ta mig en funderare varför det hände och vad jag kan lära mig av det i framtiden. En erfarenhet rikare, det är så säkert, men den är såklart smärtsam.

Det var mycket känslor när jag gick i mål och hade önskat att jag kunnat bidra med lite mer positiv stämning, och det var en del hängande läppar i GMOK-lägret iår. Men utvecklingen har gått fort för oss. Vi har blivit riktiga medaljkandidater och vi vet vad vi är kapabla till. När vi inte springer riktigt så som vi vill blir vi såklart besvikna för att vi har så höga mål. Många gjorde dock riktigt fina lopp och måste vara stolta över det! Vi ska vara stolta över att vi på så kort tid tagit oss till den nivå vi är. Samtidigt som vi ska hungra efter mer.

Nästa år går stafetten på hemmaplan i Göteborg. Då ska det smälla till som aldrig förr! På både herr- och damsidan!

Annonser

Åtgärder

Information

3 responses

24 09 2012
sofia

Lina- Ditt absolut bästa år någonsin. Resultat som man som supporter hoppades på men kanske egentligen inte trodde skulle komma redan i år. Klart att motgångarna kommer och klart att de svider. Speciellt i stafett. Men oj vilket år. Och oj vad skönt att ha klarat av några stolpar ut.

31 10 2012
geofisica

Excelente Artículo
Me gustó la manera en que relata sobre el tema.

Seguiré regresando esta web

16 04 2013
Kindergeburtstag im SEA LIFE

Your mode of describing the whole thing in this paragraph
is actually fastidious, every one can without difficulty understand it, Thanks a lot.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: