Nytt PB på Grus-8:an > 29:12

7 03 2012

[7 mars kl 17:00]

Sitter på Kastrup (Köpenhamns flygplats) med en såndär go känsla i magen.  Dels för att jag sitter och äter min medhavda mat: couscous, wokade grönsaker, stekt lax smaksatt med pesto och chilisås, och till det ruccola och avokado. Är magen glad så är människan glad. Och ett av elitidrotten och hårdträningens främsta privilegium: jag kan äta vad jag vill och hur mycket jag vill! Behöver väl knappast berätta att det finns choklad i väskan också. Eller så såg den där muffinsen på Starbucks väldigt god ut…

Men okej, den goa känslan i magen beror verkligen inte bara på mat.

Jag är så nöjd.

Nästa vecka ska det springas testlopp i GMOK-stallet, men jag kan inte vara med. Jag måste (jag vill!) springa en gång innan säsongen drar igång. Som ett avstamp från vinterträningen och en chans att sätta personligt rekord från förra årets lopp vid samma tidpunkt. Men åh, det är ju så lätt när alla andra också ska göra det. Nu måste jag göra det själv! Men sagt och gjort – jag bestämde mig och hyrde in brorsan som hare.

Igår kl 17.30 var det dags. Stod på startlinjen med mina röda snabba skor (med nya inlägg från Idrottsortopedi – superbra!) och slimmad dräkt i svart. Bror stod redo – på cykel – med ett utskrivet tidschema och GPS-klocka. Ska det vara rekordförsök så ska man göra det ordentligt! Vi bestämde dock att jag inte skulle tänka så mycket på tider, eller titta på klockan utan bara springa så fort jag orkar det där grus8an varvet som jag sprungit såå många gånger i olika tempon och som ju faktiskt bara är 7,9km. Knappt.  Innan start kunde jag också konstatera att det inte var någon direkt vind som hotade (som när vi sprang 1 dec och jag klockade 2 sek över pers) utan nu var det fina förhållanden. Både väder och underlag.

Öppnade snabbt, men det kändes långsamt. Försökte trycka på över krönen i backarna. Johan peppade mig. Blev trött när jag gick in i andra backen. Kändes som om jag tappade på rakan mot Västra, men piggnade till när det började gå nerför. Blev lite sliten igen efter att ha rullat på utför, men återhämtade mig igen bra längs Delsjön. Sista backen, gick bra, men blev fan trött sista metrarna upp. ”Tryck över krönet, tryck över krönet”, försökte rulla nedför, men här någonstans trodde jag att jag tappade känseln i benen. De började med andra ord bli stumma. Äh, kör på bara. Passerade 7km och det är enda gången jag får titta på klockan. 26:36 eller nåt visade klockan. Skulle jag gå under 30 behövde klockan visa typ 27.20. Jag hade myyycket tid till godo. Blev lite nöjd för några sekunder, men Johan hetsade mig att trycka ut allt. Trött, trött, stapplandes (kändes det som) över sista lilla knixen, på rakan. Försök spurta, upp med kroppen. Men jag var ju redan ganska nöjd. Spurt sista 10m. Över mållinjen. Stoppa klockan. Slänga mig på marken och… 29:12. SÅ. JÄVLA. GÖTT!

Personligt rekord med 52 sekunder för att vara exakt och en klar förbättring från ett år sedan. I landslaget ska  vi förbättra oss med 5 sekunder per kilometer. Igår förbättrade jag mig ungefär 6,5 sekunder. Ytterligare kvitton på att grundträningsperioden fungerat bra. Nu återstår några veckor på vinterträningen innan säsongen drar igång. Det känns bra.

Det känns också bra att tänka på mormor som skulle fyllt 90 år idag. Vacker som en dag.

Men ja, sitter alltså på Kastrup och är på väg till Schweiz och Bern. Senast jag var där var före jul så det ska bli väldigt roligt att komma ner igen. Och så var det ju den där goa känslan i magen. Det beror inte bara på att jag är nöjd. Utan det är en känsla som bara en viss person kan framkalla. Jag tror det kallas fjärilar. Som är rosa, blå, gröna och gula och flyger lätt över en blommande alpäng på sommaren. Och när jag tänker efter så är det precis vad jag själv drömmer om att göra i mitten av juli. Men då kan vi hoppa över de rosa och gröna färgerna…

Annonser

Åtgärder

Information

5 responses

8 03 2012
Petra

Härligt Lina!!
Vackert liv är det att ha fjärilar i magen. Det är det.

Beklagar att Mormor gått ur tiden, vilken fin bild på henne!

Hälsa Jonas och vår kära knecht

12 03 2012
Lina Strand

Ja, visst är det. 🙂 Jag njuter till 100%! Du vet ju hur det är… 🙂

Mmm, jättefin bild. Och hon somnade gott, så det var skönt.

Jag ska hälsa. Kneckten är just nu lite krasslig, men han hoppas repa sig så snart som möjligt. Han har dessutom börjat odla en ordentlig krans runt kinderna och hakan, det kan du hälsa hans Mäster!

12 03 2012
Emma

Grym läsning! O vilket lopp:D Man bli ju riktigt peppad att kriga för att slå rekord på grus8an iimorgon! 🙂 o få den där goa känslan i kroppen..!

12 03 2012
Lina Strand

Härligt!! =) Jag håller tummarna för er! Visst det är jobbigt, men ändå en helt fantastiskt känsla! NJUT!

19 03 2013
10 sekunder ifrån… | Lina Strand - Göteborg Majorna OK

[…] igenom mitt lopp från 6 mars 2012 då jag satte ett ordentligt personligt rekord till 29:12. (Läs om det här.) Då sprang jag inte med klubben utan hade ett egenregisserat testlopp med min bror som hare på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: