25-manna: 4:a!

13 10 2011

Det är svårt att säga att 25-manna är bästa orienteringshelgen på hela året då jag är bortskämd med väldigt många spännande resor hela tiden, men årets helg var helt klart en av de allra bästa.

GMOK mönstrade 3 lag som alla var snäppet vassare än förra året då vi presterade fantastiskt bra och kom 6:a med förstalaget. I år var det damerna som skulle springa sista och det gör jag ju, som ni vet, med glädje. Vilken ära!

De 24 löparna innan mig sprang riktigt bra och jag gick ut som 5:a ca 2min bakom täten, men med lag inte alltför långt fram. Öppnar raskt, men kontrollerat tekniskt och springer bra. Kommer ifatt Tove och stämplar samtidigt som henne vid första radion. Är då alltså uppe på 2:a/3:eplats. Vi springer tillsammans ett tag och min taktik var att ligga bakom och inte släppa, men ändå händer det. Jag vill ha koll på kartan då ju Tove faktiskt lite bommat innan jag kom ifatt och vi sprang lite snett på en kontroll tillsammans (jag veeeet, man borde ändå lita på Tove Alexandersson… ;P) och då jag läser kartan tappar jag ett tiotal meter och när vi kommer in mot en kontroll är det kafferep bland tanter på nån random-sträcka tidigare i stafetten och får strul med stämplingen och ser inte riktigt var Tove drar iväg och stressar iväg på en annan utgång än den Tove måste tagit. Tappar lite eftersom Tove springer fort fort. Ska sedan passera en bäck och Tove har redan brottats med den gyttjan och springer över hygget på andra sidan. Jag hoppar i bäcken och får sällskap med Novikova från Delta. Sedan springer jag snett i grönområdet och sen såg jag aldrig Tove mer som bärgar andraplatsen ohotat. Jag har en ryska i rygg in mot varvning och jag känner mig piggare och klart mest aktiv. Drar kanske på lite för hårt och får sedan några sekunders hjärnsläpp när jag kommer ut på en väg och tänker att jag kanske är på en annan väg. Novikova har koll och drar förbi, men innan jag hinner få grepp om verkligheten igen har hon 50 m minst. Stämplar och drar iväg, men börjar fundera på om det var rätt kodsiffra och vips ser jag inte Novikova mer. Hon sprang höger runt (rätt), jag sprang vänster runt (fel) och bommar kontrollen (fel fel). Blir förbannad, men springer med hög fart in mot mål. Inser att 3:eplatsen är missad och således också chansen att få höra Jodal sjunga, men det får bli nästa år. Karta.

Kommer i mål och är besviken på delar va mitt genomförande och det känns som om besvikelsen dämpade hela laget för några minuter. Dock ersattes den snart med glädje. 4:a och näst bästa svenska lag är fantastiskt bra!

När man springer en sista sträcka spelar 30 sekunder fel så stor roll, medan den knappt märks på exempelvis parallellsträcka 5.

Näe, upp med blicken – offensivt framåt. Det där var kul. Nästa år går vi för vinst! 😉

—–

På kvällen intogs det rikligt med thaibuffé och till slut även efterrätt med chokladmousse och pannacotta även om det såg mörkt ut ett tag efter att två av klubbens talmän länsat det mesta… 😉

Dagen efter var det 25-mannakorten, en tävling som jag av någon anledning brukar prestera bra på. (Med eller utan nattlig dans i benen. Denna gången utan!). Kände mig pigg från start och gjorde ett riktigt bra lopp. Sprang fort som benen bar, men hela tiden med full kontroll och jag tog mig tid. Jag gjorde precis vad jag skulle helt enkelt. Ett dåligt vägval till näst sista var väl det enda. Och någon minimiss på 1:a, men det är liksom inte värt att nämna.

Tar ledningen med 3 minuter när jag kommer i mål och vinner till slut med 1:28 före färska WC-pallplatstjejen Ida-Marie. Ner till 3:an var det ytterligare en minut. SWEET! Winsplits. Karta.

—-

Innan 25-manna, men efter WC-finalen var det sprintläger i trakterna kring Zürich. Riktigt kul och verkligen ett bra upplägg! Har hur många sprintkartor som helst att gotta mig i nu och i framtiden (de kommer snart även på bloggen). Ska även lägga upp en plan för sprint. Det är nice och världstoppen är bara 47 sekunder bort.

Lyckades även smita in i Aargaus tidning under sprint-lägret. Detta under det enda lugna sprintpasset där jag körde vägvalsövning med Kine. Vi är mitt uppe i diskussion kan man väl säga.

—-

Har även haft massa härliga dagar med min Jonas. Själen mår bra!

Nu väntar lite lugn, lite jobb, lite utvärderingar innan jag kan panga igång med fokus 2012. Mitt i allt detta blir det en Smålandskavle i pangterräng i Mariannelund. Även om OL-suget inte är helt på topp så är stafett alltid en motivationshöjare. Ser fram emot det!

Annonser

Åtgärder

Information

One response

14 10 2011
sofia

Du kan få lite motivation av mig. Min säsong började ju med 25-manna! jag är tokigt laddad för 2012. Och Smålands!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: