Schweiz del 9 – Goodbye Switzerland

16 08 2011

Tillbaka i Reckingen och dags för Gurras mikrosprint. Skala okänd, banlängd okänd. Kartan var svartvit och banan var påritad med mörkt bläck så det var lite svårt att se tomtmark kontra gula områden och var banan egentligen gick.

Kunde därför inte vara riktigt lika offensiv som i tisdags, men det var en mycket bra karta ändå och kul bana så det blev en hel del intressant problematik och beslut att ta. Roligt var det! Blev i alla fall tvåa på en tid av strax under 7 min, men är imponerad av skidåkarna som lyckades ta sig runt utan jättestora problem!

Karta med vägval (lite hej och hå eftersom jag inte tog mig tid att tyda vad som var tomtmark/äng o s v…).

Efter sprinten löpte vi iväg mot en sjö och eftersom det var Christian som bestämde väg blev det självklart en hel del uppför, dock sprang vi långsamt så det gick utan problem. Hittade i alla fall sen en liten fin miniskogsstig på sluttningen som var riktigt rolig att springa på. Efter 47 minuter nådde vi sjön, men det blev inget bad för mig för jag bestämde mig för att springa hem också. De andra var för slitna efter många hårda timmar på rullskidor och cykel så jag fick inte med mig nån. Sprang dock platt hem så det vart inte så långt, men dessvärre sprang jag riktigt fort för jag var så utrråkad, så väl tillbaka var jag helt tom på energi, men nöjd över passet och att det fanns lite kräm kvar.

På kvällen åt vi Raclette och hade en mysig utomhusmiddag. Somnade gott efter att ha blivit lite grinigt övertrött, men det skulle ju bli uppstigning före 6 så det var ju inte så konstigt. Upp och studsa och sedan vid kvart i 7 rullade cinquecentan genom diverse pass (eller rullade och rullade, den fick jobba på ganska bra. PLATTAN I MATTAN!). Jaja, vi hade som ni förstår världens minsta bil. En liten Fiat. Raffi hade ganska kul åt den första gången. Speciellt efter att jag hånat deras hyrbil under Portugallägret. Man kan väl säga att det var paybacktime… 😛

Nu fick vi iallafall se hur det ser ut runt Lugano och vägarna där eftersom det var riktigt mörkt när vi åkte där senast. Jag försökte suga in så mycket av vyerna som möjligt. SÅ fint. Man vänjer sig aldrig…

Vi kom till Bergamo ganska tidigt så det blev till att strosa runt på det stora köpcentret vid flygplatsen. Vi åt lunch och var sådär roligt trötta så att man skrattade åt det mesta. Bestämde oss för att köpa glass och planen var att gå in på stormarknaden och köpa varsin halvliter Ben & Jerry och svulla nåt så djävulskt. Problemet var att de inte hade Ben & Jerry så då gick luften liksom ur. Sedan öppnades ögonen igen när vi passerade en gelateria och jag hade länge stått och valt smaker med omsorg, men så visar det sig att dom inte tar kort och Europengarna var slut. Det gick varken att använda Schweizerfranc eller Elins Rumänska pengar (som hon så smart som hon är, tagit med sig!), Så… det blev ingen glass! Jaja, jag skulle ju iallafall på kalas hos moster direkt efter hemkomst så jag visste att jag skulle få min beskärda del av godsaker ändå.

Checkade in bagaget och var lagom nervös över att ha övervikt, men det var inga problem med de 15,5kg jag hade i stora väskan. Sedan var jag nervös deluxe över att passera säkerhetskontrollen eftersom de står innan och kontrollerar handbagaget – att det håller rätt mått och att man har allting packat i ett kolli – vilket jag absolut inte hade… Dock hade jag en jävla tur att de öppnade kön innan man passerade där och släppte in direkt till några av de säkerhetsbanden längst bort – för att underlätta för köerna lite och där slank jag in så jag slapp kontrollera handbagaget. TUR! Ibland så… 🙂

Väl på världens mest trånga Ryan Airplan somnade jag och vaknade med värk överallt, men då var jag nästan hemma. Av planet, få bagaget och tjing på Berganders som jag träffat på flygplatsen i Bergamo och som också flög till Göteborg (de hade vart på solsemester – vad är oddsen?). Blev iallafall hämtad av familjen och så styrde vi kosan mot Tjörn och Annelis och Christers 110-årskalas och där åt jag tills jag storknade. LAX (ÅÅÅH SUKTAT EFTER LAX I TVÅ VECKOR!) och bulgur- och potatissallad och tzatsiki (Lina Strand borskämd med god mat lately – yes box) och för att inte tala om efterrätten. CHEESECAKE med björnbär. Rikliga mängder fanns det också. Åh, hon kan hon, moster… (Fast egentligen ska jag kalla henne Anneli för hon tycker moster låter så gammalt).  Hade iallafall en trevlig kväll på mitt hörne på bordet med Christers söner och flickvän och min bror. Somnade gott inatt kan jag säga (efter att ha läst senaste Skogssport  – perfekt sömnpiller). Sov kanske lite för länge idag, men det var skönt.

Sedan kan man snacka uppvaknande. Jag är HEMMA. För första gången på 3 veckor. 3 veckor på vift och 3 veckor med äventyr varje dag. Har haft det SÅ himla bra och jag har försökt att njuta av varje sekund och jag tycker att jag verkligen har lyckats med det också. Det är skönt att komma hem och landa lite, men jag vet att jag snart kommer att vara redo igen. Man kan inte få för mycket av det goda livet.

Nu har jag iallafall mycket att göra här på hemmaplan. Ska flytta på riktigt igen och sedan har jag massa massa jobb. Ska dock inte slarva med återhämtningen för nu är det fokus på SM om en månad. SM medel framförallt och självklart också stafetten. På sitt hörn långdistansen. Jag ser fram emot bra genomföranden där, som förhoppningsvis ska ta mig mot nästa mål: världscuperna i Tjeckien och Schweiz i slutet av september/börjar av oktober.

Visst låter det bra?

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: