O-ringen 2011 – 10:a för 3:e gången

14 08 2011

Hälsingland igen. Mohed igen. Men en helt ny Lina på startlinjen. Då var jag nyopererad och i dålig slag. Hade aldrig orienterat i den terrängtypen och sprang helt enkelt bara igenom tävlingen. Nu var jag mer laddad, i bättre form och bättre förberedd.

Planen var att minimera misstagen. Jag visste att det skulle bli tufft att orka 3 långdistanser och prestera bra på alla, speciellt i den tekniskt svåra terrängen där du måste vara med hela tiden. Förra året gjorde jag alldeles för mycket bommar och det håller inte. Iår skulle jag vara den som gick mest rätt.

Första etappen och lite nervositet på den fysiska känslan, men försökte slå bort det – det är inte det det handlar om. Genomförde loppet bra, men tyvärr lite för mycket misstag i början. Jobbade mig dock bra in i det och avslutade bra. Trodde dock inte jag skulle vara riktigt så långt efter, men fick låta mig vara okej nöjd ändå. Blev 14:e, 8:28 efter suveräna Tove! Winsplits. Karta.

Andra etappen och sprint. Började morgonen med jogg med bror. Kändes helt okej. På uppvärmningen på kvällen i Bollnäs kändes det okej, men märkte direkt att det inte fanns så mycket fart i benen så det skulle bli en lång malning i ett segt tempo. Var också lite nervös över mina senaste dåliga trender på sprint med felstämplingar och överhoppade kontroller och liknande, men hade ju fått ett fint sms från Stensson. ”1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15,16,17.18,19,20” så att jag skulle kunna ta kontrollerna i ordning. Dock var jag ändå lite nervös eftersom det var 22 kontroller och inte bara 20, men jag lyckades ta de två sista också och i rätt ordning dessutom så jag fick ett godkänt resultat. Skönt! Gjorde ett 15sek-misstag annars gick det bra. Var övertygad om att loppet skulle räcka till runt 15:eplats eftersom det kom ett misstag plus att det var relativt mycket löpning, men icke sa nicke, delad 8:a och ”bara” 55 sek efter Linnéa. Bra! Winsplits. Karta med GPS. Klättrade en plats i totalen. Efteråt blev det pizza med ett gäng vänner och efter det Chigaco-kortspel med andra vänner. En toppenavslutning på kvällen. Skrattade så jag dog bitvis. Tummen upp för sköna människor i Linné och såklart också fröken Jansson och Vedin!

Dag 3 och vilodag. Tog sovmorgon i min och brorsans fina garagelägenhet. Suveränt boende bara 500m från c-orten, men med alla bekvämligheter man kunde behöva. Tog en tripp in till Söderhamn efter jakt på ett café, men man kan väl säga att det sket sig big time. Mer intetsägande stad än Söderhamn får man ju leta efter. Blev en glass på O-ringencafét istället. På kvällen blev det grilli med familjen. Mycket gott.

Onsdag och etapp 3 och ännu en långdistans – en riktigt rolig bana, men många tekniska utmaningar. Höll ihop det riktigt bra första halvan, men efter den långa sträckan tillbaka där jag strulade lite vid husen och gjorde sedan ett parallellfel kom tröttheten ikapp och det blev en del smågrejer in mot mål. Synd, för där gick några minuter i onödan. Blev än en gång 14:e och 7:26 efter Tove igen. Winsplits. Karta med GPS. I totalen låg jag nu 11:a.

Under slutdelen av loppet hade jag fastnat mellan några stenar och när jag kom hem och vilade så började foten värka något enormt. Fick sitta med den i ett kallt isbad ett tag och sedan under middagen med familjen på kvällen visste jag knappt inte var jag skulle ta vägen för att det värkte så mycket. Fick ta lite voltaren och grejer och sedan kändes det lite bättre efter ett tag.

På morgonen efter var det dags för medeldistans och foten fortsatte att värka när jag gick upp på morgonen. Försökte jogga lite, men det var knappt. Sprang med ganska ordentlig smärta, men tänkte att om det var någon form av stukning (gjorde liksom ont i hela framfoten) borde det gå över och kännas bättre med lite blodgenomströmning. Tog ytterligare voltaren iallafall och tejpade och då kändes det bättre. Sprang loppet utan några jätteproblem med foten, men desto mer problem med tekniken. Riktigt dåliga genomföranden och alldeles för stressat. Inte alls så jag orienterar på en medeldistans. Lite trött i huvudet och fel fokus antagligen. 15:e på etappen och ner till 13:eplats totalt. Inte bra alls och inte det jag hade hoppats på. Nu kommer det bli tufft med målet att komma topp 10. Visserligen bara 1,5minut upp, men det är 6 stycken inom 2,5 minut som vill åt den där. Winsplits. Karta med GPS.

Ja, sista dagen. En långdistans och lika klurig orientering som tidigare väntade. Visste inte riktigt hur peppad jag var, tror jag var lite rädd för utmaningen först, att gå ut så många så tätt och jag ville så gärna ha den där topp 10-placeringen, men hur pigg var jag, hur mycket energi i kroppen och huvudet fanns kvar? Fick då ett sms från Räkan som peppade. ”Idag är det dags för den tävlingsform som verkar passa dig allra bäst – man mot man, där du kan dra nytta av din förmåga att variera mellan gladoffensiv attackorientering och äckligt disciplinerat säkerhetsdito under hög men stimulerande press. Lycka till, och gör som du gjorde i fjol – då gick det ju riktigt bra!”. Kan man bli mindre pepp, men samtidigt trygg för något?

Från 9:e till 10:eplatsen var det ett hopp på dryga 5,5 minut. Som 10:a sprang Emma Johansson ut, som 11:a Sara Eskilsson, 12:a Maria Magnusson, 13:e jag, 14:e Karro Höjsgaard och 15:e Katri Lindeqvist. Ganska många hungriga tjejer…

Inledde med att bomma 1:an och Karro och Katri var ifatt och förbi. De sprang ifrån mig uppför backen, men jag såg att det skulle bli svårt k2-5 så jag tänkte att det kanske bara är bra att släppa dem för att orientera ifatt dem – och det gjorde jag och likaså plockade jag upp Sara och Maria framför också. Det var den andra kontrollen som alla bommade på och jag kom ner helt rätt, men såg ingen kontroll, men jag visste ju att jag var rätt så jag ville inte springa därifrån som de andra gjorde. Hittade skärmen efter ett tag och tillsammans med Sara och Katri och med Karro i hasorna springer vi mot fjärde. Men jag tror Karro bommar igen och jag plockar kontroll efter kontroll och är först av oss vid 5:an. Iväg på långsträckan med Sara och Katri och efter ett tag viker jag och finskan in i skogen och Sara fortsätter efter kraftledningen och så är det bara Katri och jag. Kommer ifrån varandra lite, men stämplar precis efter varandra vid kontrollen. På väg mot 7:an ser vi Emma J som bommar 6:an rejält och nu visste jag att jag var uppe och fightades om 10:eplatsen. Plockade kontrollerna därborta och vände tillbaka och helt plötsligt viker Katri av kursen och springer nedåt och sen såg jag inte henne mer. Glömde ta vätska på väg till 6:an och nu var jag helt yr i huvudet och var tvungen att springa förbi till 9:an, och där tog jag också min gel och fick ny energi. Kom in i ett nytt svårt område, men har inga problem alls. 100% fokus på orienteringen och att kämpa på i löpningen. Jag hade ingen koll på dem bakom, men jag fokuserade inte på dem heller. Försökte vara så offensiv som möjligt på sista långsträckan tillbaka, fastnar i lite skit, men blir inte så stressad utan bara fortsätter mala på. Offensivt, men säkert på slutet och när jag kommer mot sista hör jag att jag är 10:a, ingen har smitit förbi. Studsar i mål och så visar det sig att det inte var så långt upp till 9:eplatsen längre heller, eller iallafall hade jag minskat det avståndet ganska mycket. Winsplits. Karta.

Riktigt skönt med ännu en bra avslutning i jaktstarts- och O-ringensammanhang, att jag har kylan när det kommer till kritan. Att jag sedan orienterade ifrån alla duktiga löpare runtomkring mig kändes ännu bättre. Nu blev jag alltså 10:a för tredje året i rad, men jag säger som Eva Jurenikova skrev på sin Twitter eller vad det var, att konkurrensen nog var den klart bästa detta år och att alla där uppe presterade bra utan några jättebottennapp som många hade förra året i Örebro där Simone kunde segla ifrån och vinna med stor marginal.

10:a och prisutdelning igen. Hurra! Hade drömmar om att checken skulle bli större än vad den blev, men jag är ändå nöjd med min prestation. Jag gjorde vad jag kunde. Det gick inte helt enligt plan med att minimera misstagen under veckan då det blev lite för många sådana under 3:e och framförallt 4:e etappen, men min nivå håller fortfarande bra klass och alla framför mig förutom Jossan (som imponerade stort!) är VM-löpare eller världens bästa VM-reserv, så det får duga.

Kvällen blev riktigt härlig tillsammans med bästa vänner och många andra vänner och det blev dans dans dans till diverse svenska klassiker och annan musik. Förlorade den årliga kluns-tävlingen med Oskar, men det blev en toppenkväll ändå!


Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: