SM Natt och SM Sprint

18 04 2011

Det blev en solig helg på Gotland som inte glimmade medalj, men väl 2 nya SM-löv till samlingen. Det var kryddat med kungliga tillyckanden, höga maxpulser och sura ben samt lite annat smått och gott.

För det första så är flyg väldigt smidigt ibland. På en dryg timme var vi i Visby, klockan var inte ens 10 på förmiddagen och det var hela 12 timmar till start. Fanns mycket tid att förbereda sig på och bättra på sömnen.

Det började med medhavd lunch för att sedan bli en promenad i Visby tillsammans med Jennie. Otroligt mysig stad, synd att man inte fick mer tid inne i den som turist. För efter den där promenaden spenderade jag ca 12 minuter innanför ringmuren. Så kan man ju också göra. Iallafall så besökte vi även Almedalen där det var ett jäkla ståhej. Massa folk med svenska flaggor som stod på varsin sida om en fålla. Det var medeltidsutklädda människor och ett stort gäng poliser. Vad händer? Vi frågade en funktionär och det visade sig att kronprinsessan Viktoria var i antågande med sin make Daniel. Vi bestämde oss för att vänta och skämtade om en kunglig lyckospark i baken inför kvällens strapats. När kronparet till slut môsat sig fram till där vi stod så stannade Vickan (som vi nu nästan är med varandra) för att någon på andra sidan ville fotografera. Daniel som blir rastlös vänder sig då mot Jennie, Klintbergs och mig och fäller kommentaren ”Jaha, så ni har tagit ledigt från skolan idag eller?” Fyra först stumma tjejer varav en tar sig i kragen (läs Lina Strand) och berättar att nej, vi är faktiskt här för att springa SM i orientering. ”Jaha, orientering. Vad roligt! Vad sa du att det var för tävling?” ”Det är SM!” Nu har även Vicky (kanske passar bättre?) vänt sig mot oss och lyssnar på konversationen. ”Åh, SM! Då får ni lycka till!” Viktoria: ”Lycka tiiill!” Tackar tackar. Och så vänder de sig om och börjar strosa vidare och då får Jennie ord till munnen och utbrister ”HA DET SÅ BRA!!!” varpå de båda vänder sig om igen, ler och önskar ”tack, detsamma!”. Att man sedan var sådär fånigt fnittrig efteråt känns aningen pinsamt. Och apropå pinsamt. Daniels öppningsreplig ”om vi tagit ledigt från skolan för att vara där och titta på dem?” Hur gamla såg vi ut? 14? Jaja, kul var det och efter lite eftermiddagslur så var det dags att springa Natt-SM för kung och fosterland!

Startade lite efter 10, först ut i seedade fältet och hade planen klar. Springa fort, men ha en plan och vara otroligt noga med riktningen. Det gick bra de 2 första, sen slarvade jag lite med utgången från 2an och känner att jag ligger lite snett till 3an, men vänder upp för sent och det blir en miss. Kommer därför in från fel håll och går således ut från fel håll och springer rätt stressat och knackigt till 4an. Höll på o fippla med huvudställningen som inte satt på nåt bra (hade suttit på skitbra under uppvärmningen, men inte när jag väl började tävla…). Bommar också kontrollen där jag kollade fel på stigarna, trodde jag hade stenkoll, men det blev fel ändå. Sedan gick det bra en period på de svårare kontrollerna, men till nästsista på första varvet vet jag att jag ligger lite vänster, och kommer på punkthöjden. Dock ser det ut som en sten tycker jag och börjar leta efter en sten på kartan. Tänker att det kanske ligger nån under strecket och fortsätter över stigen och fram till kanten. Ser världens största koj-ruin och tänker att den ju måste vara med på kartan. Ser ett svart kryss långt bort till vänster på kartan (men i efterhand vet jag ju att svarta kryss på Gotland är små stenrösen och kojan var därför inte med på kartan). Minns också att stigen jag sprungit över nog var tydligare än en streckad stig. Gör då felet att jag går ut på stigen och matar istället för att springa på kanten och springa på kontrollen. Springer därför för långt och får vända tillbaka. Tappar en del tid. Varvar i ledning, men bara sekunder före. Inte tillräckligt bra. Blir ganska trött på långsträckan, men bestämmer mig för att bita i. Jag ÄR bra efter varvning. Jag springer bra om än med lite tvekan på de de kortare sträckorna, men gör inga direkta misstag. Tyvärr lägger jag en hel del på 3e sista, tappade fokus för ett par sekunder och minns inte hur många stigar jag sprungit förbi. Ser inte heller detaljerna som ska komma. Är ganska tätt med granar. Springer för långt och inser att jag är på de små endurostigarna. Springer tillbaka och via några småknölar innan jag får kontrollen. Fan. Därefter springer jag riktigt bra på sträckan tillbaka. Först på riktning, sedan på kartminne från första gången och därefter helt enligt plan till kontrollen. (Vinner sträckan som tar dryga 4min med 5 sek – alltid nåt!). Springer imål med en 4minledning som slutar med att jag blir 6:a – dryga 7min efter världens bästa Helena, men mindre än en halvminut från pallen. För mycket bommar för att jag ska vara helt nöjd, men det var ett bevis på att jag har höjt min lägstanivå ytterligare och likaså min fysiska kapacitet. Karta.

Dagen efter var det Sprint-kval och tyckte det kändes OK i benen innan start, men inte mer. Som väntat. Springer iväg och känner att jag har bra koll och jag har en plan, men lyckas inte bibehålla fokus och fäster blicken på fel andrakontroll åt fel håll. Tar några sekunder innan jag intalar mig själv att jag faktiskt inte ska dit. Springer sedan bra ett tag, men när jag kommer ner på de öppna fälten utanför muren så kan jag inte urskilja på kartan vilka branter som är tjocka och vilka som är smala – alltså vilka får jag hoppa ner för och vilka får jag inte? Vill inte ta några risker utan springer långt runt på 2 sträckor och tappar hästlängder med tid – man fick ju hoppa ner/klättra upp för dem båda. På slutet gör jag än en gång felet att jag inte springer på riktning och med blicken upp utan tänker mig att jag ska läsa kartan, men det gör jag inte heller och tvekar en stund som känns som sjumiljoner sekunder innan jag inser var min kontroll sitter. Tar mig ändå lugnt till final som 5a, men långt efter Helena igen. Karta.

När det gäller de här branterna – varför kan man inte bara rita branter som är förbjudna att hoppa ner för/klättra uppför med taggar och branter som jag får passera utan taggar? Jag skiter fullständigt i hur höga de är, det viktiga är om jag får hoppa upp/ner eller inte. Troligtvis så är inte en hög brant passerbar och således borde den också vara förbjuden. Det är skitsvårt att se hur tjock en brant är i hög fart och med ett par slag från maxpuls (som det ju kan vara ibland).

Finaldagens morgon inledde jag med en morgonjogg. Otroligt skönt att komma ut. Hade också fått baksidemassage av min kära vän Karl kvällen innan. Benen kändes OK. Värmde upp och intalade mig att det här kan ju jag, detta ska bli kul. Och det blev det. Jag kunde det också. Bitvis. Tyvärr missade jag några sekunder i början på ett vägval, men sprang bra fram till radion. Dessvärre börjar jag bli ordentligt trött alldeles för tidigt och tappar hästlängder på två sträckor på uppvägen. Dels för att benen stumnade och dels för att jag var på väg lite långt på ett par ställen. Jag som sedan ALLTID brukar ha en finish oavsett vad det är – hade inte det denna dag. Jag var totalt stum. Inte heller var det bättre att jag var helt solo på upploppet. Ingen Millegård att spurta emot. (Han som förövrigt hade parkerat mig på spurten ändå en dag som den där om han varit med.) Jag tar ledningen, men blir sedan slagen av en rad löpare. Håller tummarna för att det ska bli en topp 10 och det blir en 8eplats. Vinner gör Helena igen! Jag är förövrigt 5:e svenska om man ser till framtida uttagningar. Det gör att det känns lite bättre. Jag har höga förväntningar på mig eftersom jag vet vad jag kan orientera mig till och jag vet vad min kropp är kapabel att springa. Sprinten var ännu ett bevis på att jag höjt mig några snäpp. Ett mål innan var att jag skulle ha kul. Och det hade jag. Sprint ÄR skoj. Och även om det inte gick att springa fortare när jag så gärna ville på slutet, när alla hejarropen bara ekar runtomkring mig och pulsen slår 194 slag på en minut, så någonstans där kan jag ändå njuta. Typ när jag låg där i gräset efter målstämplingen och allting bara snurrar och allt jag har att säga är faaaan. Karta.

Ligga i gräset hade jag velat fortsätta göra efter loppet, men nej, det gick inte. Då var det fastmode på och det var dusch och fältlunch på ett kick innan vi vips satt på planet som tog oss hem till Göteborg. Ännu en trivsam hemresa med kompis MariaM i sätet jämte och tillsammans prickade vi in påskhelgens tävlingsområde från luften. Jag längtar redan dit!


Annonser

Åtgärder

Information

One response

20 04 2011
Janni

Jäklar, Vickan och Danne! Vilken grej! Det slår ju bra mycket högre än att jag möte Hellner, Södergren, Rickardsson och Olsson i skidspåret vid Holmenkollen och önskade dem lycka till på 5milen och de svarade med leenden och lite höjda händer… Damn. Kommer de till 10mila?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: