Spring Cup 2011

29 03 2011

Årets individuella premiär skedde på Spring Cup, söder om Roskilde i Danmark. Det var WRE och ett namnkunnigt startfält. Terrängen var något mer kuperad än på övriga Själland och även lite mer bushig. Utöver långdistansen skulle det också bli en stafett!

På långdistansen startade jag sent, i det seedade fältet och med gps på ryggen. Dock var jag inte i rätt mode innan start. Hade sovit dåligt på natten och hade inte taggat till. Jag ryggade snarare lite för vad som komma skulle även om jag känt mig i bra form senaste. Sprang iväg och var inte 100% fokuserad utan det blev en del zickzack och framförhållningen var noll. Gjorde inga större misstag, men då sträckplaneringen inte alltid var den bästa så blev lite onödigt långa vägar här och var. Kände mig inte heller pigg i kroppen, vilket dock var väntat efter fredagens vilodag, brukar alltid vara lite trögstartad. Hade nog därför behövt längre uppvärmning, men slarvade lite med det. I boet hade jag nästan kommit ifatt Petra och blev väl lite relaxed och läste inte vilken kontroll jag skulle till utan sprang med riktning på hennes rygg. Det visade sig att hon inte skulle till samma som jag och jag fick stanna, läsa in mig och springa tillbaka. Gjorde sedan ett riktningsfel till ytterligare en kontroll och jag hade tappat ca 1:40 på bomtid på de korta sträckorna. Därefter sprang jag okej resten av banan.

Resultatet blev en 7:eplats, exakt 5 minuter efter Signe Söes. Jag hade varit nöjd med loppet om jag inte bommat i boet. Isåfall hade jag tappat på att jag kände mig seg och inte riktigt valt optimala vägar överallt i den lite vresiga terrängen som jag inte är helt van vid. Men bommar på de tämligen lätta kontrollerna – det ska inte ske. Varför bommade jag? Jag släppte fokus och slarvade med riktningen. Hade jag haft riktningen hade jag aldrig gjort ett misstag på de 2 kontrollerna mer än kanske 2x5sek tvekan. Lärdom! Karta. Winsplits. Tractrac.

Efter ordentlig sömn var jag dock utvilad till söndagen och jag hade bestämt mig för att tagga till. ”Det går inte att springa en sistasträcka utan att vara het”, mitt eget citat från klubbsamlingen någon vecka innan. Sagt och gjort, jag taggade till. Jag tänkte mina tankar innan start och jag kände att det skulle bli kul. Bodil och Petra hade sprungit innan och hade gjort okej lopp, men de var inte helnöjda. De växlade ut mig som 5:a drygt 15min efter ledande Halden. GMOK lag 2 med Mimmi och Louise på de första sträckorna hade sprungit bättre även om de inte heller var helnöjda (finns alltså mer att ta av för alla – bådar gott för framtiden!) och låg på 4eplats 3min före mig.

Jag sprang iväg och det var en annan teknik idag. Framförhållning både vad gäller utgång, sträckplan och kodsiffror. Fick påminna mig själv några gånger under loppet att pusha på i tempo, men det var svårt i början eftersom det var så vresigt; mycket sly och gallrad skog. Fastnade i lite grönt till 4:an och tappade lite riktning där, och till 5:an rundade jag för mycket pinnar på marken och hamnade för långt vänster. Efter det kom jag in i det lite bättre och trummade på bra. Vid varvningen passerar jag som 4:a, har alltså passerat Sara i GMOK2 utan att se var, men får inga besked om hur långt det är fram. Fortsätter springa på och gör en fartökning på slutet då jag känner att jag orkar ju trycka på mer än vad jag just då gjorde. Tänker helt rätt på den sista kontrollplocken och när jag sprungit halvvägs till sista och snart är ute på vägen ser jag en tjejlöpare springa där. Tanken om det kan vara en Woman Open-löpare kommer och när jag kommer ut på vägen ser jag att hon ju isåfall sprungit in på fel väg och måste gena genom skogen. Jag tar rätt väg och ökar tempot litegrann. Hon kommer ut ur skogen ca 15-20m framför mig och så ser jag att hon har GPS på ryggen. Det ÄR en D21:a och det ÄR 3:eplatsen. Den ska vi ha! Jag gör en snabb acceleration för att stämpla först till sista och det kändes som om hon ökade när jag sprang om, men då jag fortsatte trycka på rejält uppför backen på spurten och sen kastade ett öga bak så såg jag att jag hade en lucka direkt. Jag fortsätter ändå att spurta på för att utöka avståndet ytterligare och jag möts av klubbkompisars vrål och speakerns ord som säger att jag gjort en makalös upphämtning. Jag stämplade i mål och kunde vara helnöjd och det är en skön känsla.

Det är en himla skillnad att komma 3:a eller 4:a på en sånhär stafett. Visst, vi hade långt fram (11:39) till segrande laget Halden 1 och en bit (4:26) till andraplatsen (Halden lag 2), men att komma på pallen (och få blommor!) ger en extra skjuts i självförtroendet. Mitt eget lopp känns dessutom ännu bättre. Jag vann sträckan med 3:39 och gafflingarna skiljde inte så mycket. Det känns väldigt skönt att ta med sig till stafetterna framöver!
Karta
. Winsplits lag. Winsplits str 3.

Om man bara kollar på skuggan så ser det ut som om jag har ett sjuhelvetes löpsteg! ”GILLA*

 

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: