Alicante jan 2011 – Vilken vecka!

18 01 2011

Det var inte ett spår av någon snö, det var barmark. Terrängen var teknisk, men bjöd in till hög fart. Solen strålade från en klarblå himmel. Det var varmt och sport-BH-väder. Jag hade ett grymt härligt resesällskap och vi var utan tidsmåsten. Veckan kunde helt enkelt inte blivit bättre!

I slutet av november/början av december hade jag redan tröttnat på snön och Portugal vecka 7 var alldeles för långt borta. Jag började spåna på att åka till Alicante. Billigt flyg och bra terräng med många kartor. Hittade billiga boendealternativ och bilhyra. Allt skulle kunna fixas väldigt enkelt och till ett bra pris. Nu behövde jag bara hitta några som ville åka med, vilket visade sig bli väldigt lätt! Vi blev ett gäng på 5 tjejer så på kvällen den 9 januari åkte jag ner tillsammans med Elsa Jansson, Anna Forsberg, Emeli Pettersson och Therese Klintberg. Med andra ord en stor del av Sveriges Juniorelit de senaste åren. Men nu är det nytt år, vi är alla seniorer och var alla lika sugna på barmark!

Vi landade halv 12 på kvällen, men fick hämtat ut bilen snabbt och smidigt. Bokningen av ett traditionellt ”skåp” hade gått igenom och på med Alicante-2011-CD:n och så körde vi söderut mot Torren. När vi kom fram till dit kartan visade att lägenheten skulle ligga såg det inte alls ut som på bilderna och vi hittade inte rätt hus. Som de orienterare vi är lyckades vi inse att pluppen på kartan var inritad i fel vägkorsning. Efter några minuter hittade vi rätt, men hittade alla nummer utan nummer 10. Mörkt och mitt i natten med världens största nyckelknippa. Dock hittade vi rätt efter ett litet tag och jag lyckades också med att backa in bilen på den smala uppfarten som sedan skulle komma att bli en av de större utmaningarna för dagen.

Vi somnade i ett rått hus, men vaknade på förmiddagskvisten och efter lite inköp och intag av frukost åkte vi söderut mot Alhama de Murcia där vi körde pass 1. Lugn distans i grupp på förra årets H21E-bana på WRE. Otroligt härligt, men ganska svårt att bara springa lugnt! Det spratt ordentligt i benen! Pass 2 blev på den klassiska Guardamar Norte-kartan och jag njöt hela banan igenom, men med fullt fokus på orientering. Jag fick verkligen känslan av att det är det här jag vill hålla på med och jag fick en mening med allt pulsande och springande i iskall kyla under vintern hittills…

Tisdag och vi drog till Alicante för att springa sprint på Monte Tossal! Riktigt klurig sprint i en park som låg på en sluttning och hade således väldigt mycket trappor. Men kul att testa på och jag fick känna på vilka brister jag har av erfarenhet när det gäller en sprinttyp som denna. Inte riktigt som hemma… Därefter, i brist på span på fotbollsspelare, fikade vi på en parkbänk och lapade sol! Dock blåste det väldigt mycket så vi bestämde oss för att åka ner till stranden och det var ett lyckat drag. Hittade en glassbar som hette duga och åt glass nästan i klass med Ben&Jerrys. Lite barfota-feeling i sanden och kreativa gruppebilder hann vi också med innan det var dags för pass 2: El valle del sol! Platsen där jag tävlade två WRE-tävlingar för två år sedan och en karta där jag f ö sprang riktigt bra på långdistansen. Fick till ett bra lopp igen och än en gång njöt jag av fin och bra orientering. Var på otroligt gott humör när jag kom i  på passet och det är så orientering ska vara. Amazing! Dagen avslutades med att vi åkte förbi ”Elken” och Decathlon och shoppade kläder! Vintertights, tröja och strumpor blev mina fynd! Alltid nice!

Onsdagen var kommen och vi sprang OL-intervaller på La Marina. Ännu en riktigt go karta. Fick mig ett riktigt bra pass både tekniskt och fysiskt eftersom jag höll högt tempo och var uppe och härjade i zon 5. Var således rätt mör efter passet, men vad passar bättre (efter de där lårövninarna jag med glädje gjorde – i bikini – barfota – på stranden!) än att fika gott bröd och yoghurt, lägga sig på handduken för att sola och känna värmen, direkt från solen, strömma genom kroppen? Jag säger ju det, den ena positiva upplevelsen efter den andra avlöste denna fantastiska vecka… På eftermiddagen åkte vi till El molar och jag sprang en 8km-bana i lugnare flytfart och fick än en gång in ett skönt flow och trots att alla träd låg mellan midje- och ögonhöjd vilket dels gjorde att sikten försämrades, men också att rivsåren bättrades på med cirka 500% så var det ännu ett njutpart pass. Jag skänkte en tanke till mina riktigt långa vänner i klubben som hade fått det kämpigt eftersom även jag mestadels sprang dubbelvikt. 😉

Onsdagen var enda eftermiddagen som vi kom tillbaka hyfsat tidigt efter de båda träningspassen och onsdagen var också enda dagen vi piffade till oss för att välja restaurang före vår egen matlagning och vi åkte till en Wok-buffé i södra Torreveija. Och vilken buffé sen! Fanns massvis med diskar fylld med ”rå mat” som man fick plocka på tallriken och sedan lämna in till the wooker-man som stekte det som skulle stekas och wookade det som som skulle wookas tillsammans med valfri krydda. Sedan när man kom där med helt nylagad mat gick man förbi nästa disk där det låg massa friterat, fler såser, bröd och annat gott. Och så var tallriken överfull. Det blev den flera gånger under den kvällen kan jag säga. Och vad hände med magen? Den blev nöjd. Sjukt nöjd. Att man kan äta så mycket mat. Men det var så gott. Mmmm! Och nu har jag inte ens nämnt efterrättsbuffén! Frukt och lite kakor, men framförallt glassdisken. 4 olika smaker kulglass i obegränsad mängd. Nu säger jag inte mer. Vi åkte hem nöjda och glada och efter ett avsnitt Vänner så somnade vi. Om vi sov gott? Skoja inte!

Tanke: Jag vaknade mitt i natten mellan onsdag och torsdag och kände… hunger? Någon som kan tala om hur det gick till?

Torsdag it is och en ny heldag stod framför oss. Vi åkte och sprang medeldistansbanorna från JWOC 2002. Jag sprang herrbanan eftersom jag sprungit dambanan tidigare år. Lyckades med ett par blunders i det flacka gröna, diffusa områdena vilket grämde mig lite, men jag började bli trött på torsdagen och jag fick känna av den fina tröskeln mellan att springa i ett tempo där jag kan orientera till ett tempo där det blir lite lite för fort. Lärorikt. Avslutade dock banan riktigt bra och det var skönt med ett kortare pass. Joggade ner till bilen och så åkte vi till stranden där vi var igår och låg där ett tag innan vi åkte mot Elken igen för shopping. På vägen stannade vi och pallade apelsiner. Skitnöjda öppnade vi den första och stoppade i munnen, men det visade sig att den inte var mogen alls utan smakade mer som en citron. Aja, pallande var ju halva grejen! Vi åkte till Primark där det shoppades vilt för några, lite för lite vilt av mig. Missade visst hela underklädesavdelningen där man hade kunnat fynda ordentligt. Damn! Fick iallafall äntligen köpt ett ordentligt solglasögonfodral för 15 spänn! Sedan blev det lite stressigt eftersom vi skulle möta upp Alicanteorienterarna en bra bit norr om Elche. Gasen i botten och för en gångs skull bra assistans från kartläsarn bredvid 😉 så var vi bara 5min sena till mötesplatsen som var en rondell. Antagligen hade de kört runt-runt i rondellen i drygt 5 minuter. Haha, det gjorde det värt att komma för sent! Vi sprang en bana med 3 slingor i kuperad bergsterräng. Kartan var dessutom fixad så att inga stigar, stängsel eller grönt var med. Bara kurvbild och mindre detaljer. Kul! Började bli mörkt på slutet, men hann ta hela banan. Sedan åkte vi hem ännu en gång med fantastiskt allsång i bilen till gamla goa hits. Resten av kvällen? Spaghetti och sås-middag och sedan lite Vänner-avsnitt och så var även den dagen fulländad.

Fredag och sista dagen! Nej, idag ska vi åka hem! Enda dagen vi gjorde upp ett tidsschema som vi i trots brist på klockor lyckades hålla! Sista passet var i Gran Alacant och i en härlig öppen bergsluttning precis vid stranden. Spikade 100% av kontrollerna och avslutade på topp kan man väl säga! Efter lite photosession åkte vi tillbaka för att äta en rejäl lunch, städa och packa ihop för att åka till flygplatsen. Lyssnade på vår Alicante-skiva och njöt av stunden. Efter incheckat bagage gick vi ut, köpte glass och lapade den sista solen och den sista värmen på några veckor. Jag hade knappt kunnat drömma om att veckan skulle bli så här bra. Fantastiskt väder, bästa resesällskapet, barmark och hade generellt sett väldigt bra flow tekniskt. Energi och motivationsdepåerna laddades på rejält och nu är det inga problem att orka fram till Portugal vecka 7. Näe, jag är mer än nöjd och jag fick alla kvitton jag ville ha och mer än så.

(Att sedan den totala lägerkostnaden knappt blev någonting är ännu bättre. Jag kan helt enkelt åka på 3 sådana här Alicanteläger till (inklusive all mat!) istället för den där landslagsveckan på Lanzarote. Och där kunde man inte ens orientera. HA HA, SÅ NÖJD!)

För kartor, checka kartalbumet Alicantekartor 2011.
För fler bilder, checka fotoalbumet Alicante 2011!

Annonser

Åtgärder

Information

One response

28 01 2011
Elsa

Fy fan vilken bra vecka! Jag vill tillbaka:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: