Total frihet…

12 12 2010

… endast något begränsad av snödjupet och skaren. Solen som strålar från en klarblå himmel och gnistrar mot snön som breder ut sig. Och så lite andetag…

Ingressen till att beskriva dagens långpass! Låter inte så illa va?

Vi var idag endast en liten skara som gav oss iväg för en lugn och lång löprunda och det var skogslöpning som stod på programmet. Skogslöpning som idag blev en ganska ordentlig snöpuls eftersom det snöat kolossalt den senaste tiden plus att det efter gårdagens plusgrader och morgonens kraftiga temperatursänkning hade skapat en sån där go skare som tar emot, men brister ganska omgående efter det att man trampat på den. Lyckligtvis sprang jag till en början med ett gäng grabbar, så jag slapp ligga först och spåra. Vi sprang på höjden söder om masten och mötte solen. När vi efter ett tag kommit upp på Getryggskartan och området kring Bredaremossen så var det otroligt mycket snö och likaså än värre skare. Sprang i varandras steg och mellan lite korta diskussioner var det mest djupa andetag och ljudet av snö som fick flytta sig till fördel för fötterna. Efter en ordentlig stigning och ännu mer snö bestämde jag mig för att inte springa hela vägen runt Bredaremossen utan gena tillbaka över till 18km:arn, få lite stig och sedan ansluta mig till gruppen igen. Så jag vek av, och då insåg jag hur tungt det var att ligga först…

Efter klättringen upp mot 18km-stigen mötte jag Sara som släppt oss tidigare och vi sprang tillsammans ett litet tag, först på stigen, sedan på linjen och in i skogen igen. Vi kom ifatt Räkan och fick således lite spårat igen. Skönt! Blickade bakåt för att se om grabbarna skulle komma ifatt, men såg dem inte och jag förstår varför för det var något otroligt tungt där borta kring Bredaremossen och dess höjder… Vi fortsatte löpningen uppför Getryggen och där splittrade vi på oss och jag tog stigar fram till Västra Långvattnet där jag tog ett litet moment för mig själv. Otroligt vackert med snön, isen och solen rakt i ögonen. Fick nästan lite alpkänsla. 🙂 Såg då Räkan springa på stigen en bit bort och ropade för att han skulle komma och få ta del av denna utsikt han också, men han rusade målmedvetet förbi och jag trodde att han fått ett ryck och börjat springa intervaller… Ropade igen och började springa efter och efter ett tag kom jag ifatt. Han hade hört mina rop, men trott det kommit från andra hållet och trodde att jag ”var i nöd” och det var därför han rusade så mycket… Ja ja, tanken var god från båda håll iallafall!

Därefter sprang vi hemåt och väl tillbaka kan ett pass på 1h 46 minuter räknas in och framförallt en otroligt härlig upplevelse i Delsjöterrängen. När jag stod där vid Västra Långvattnet fick jag en extra energikick att springa resten av rutten och trots att jag nästan knäat i pulsen uppför Goatback så kändes det nästan som om jag skulle kunna springa för evigt. Iallafall så länge det ser ut som det gjorde där.

Och DET gott folk, det är tjusningen med löpning och en anledning till varför det görs nästan alla dagar i veckan, året om.

Tack till er som var med! Nu ska jag avsmaka min nybakade kladdkaka!


Där jag stod idag, fast för 3,5 eller 4,5 år sedan…

Annonser

Åtgärder

Information

One response

17 12 2010
annis

Häftigt! Jag passerade den där sjön på slutet av mitt pass i söndags också. Kan lova att jag njöt o mitt batteri fylldes på ordentligt! Precis nedanför där du står på bilden satt några och gotta sig i solen. Vilka omgivningar. Mums 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: