Finalloppet: Seger i K22!

6 11 2010

6:e november som är lika med en av mina bästa kompisars födelsedag, men också dagen för Finalloppet 2010. Har sprungit flera gånger som lite knatte, och också för 2 resp. 4 år sedan, så nu var det alltså dags igen. Har haft och har fortfarande en liten skräck för det här med löplopp och det är många faktorer som ligger bakom det, men idag var det alltså dags att trotsa rädslan…

Banan för dagen var Tjärnrundan på 8,8km (en backig sådan – banprofil). 2008 var väl första gången jag sprang lite mer seriöst, men då var det svårare att få bukt med tankarna än att få benen att gå. Idag känner jag mig tryggare i mig själv och min löpning och kunde på så sätt fokusera på det enda som krävdes: just löpningen.

Ändå var jag jävligt nervös innan start. Eller värst var det under uppvärmningen 40-5 min före start. Det var svårt att hitta den rätta känslan och massa tankar och frågor som hur fort kommer det att gå och så vidare, men jag peppade mig med min förutbestämda plan att jag bara ska gå in och springa utefter mina förutsättningar. Jag är inte här för att tävla om bra placeringar utan för att utveckla mig själv och mitt löpande till att förbättra mig inför nästa orienteringssäsong, 2011. Så när jag ställde mig på startlinjen 3min före start så lossnade allt. Jag såg fram emot att få starta för att äntligen ”få det gjort”… Och det var ju inte så farligt ;-)…

Så startskottet gick och jag sprang iväg ganska fort för att få en bra position. Blev ganska förvånad när det inte blev större rusning än vad det var. Kan säga att det var sjukt mycket mer rusning på masstartsloppet på den första Elitserietävlingen i våras än vad det var nu. Men det var skönt och jag kände direkt att jag hamnade i ett bra tempo och att backarna i början inte var något problem. Jag hade peppat mig med ett backintervallpass som jag sprang för någon månad sen och påminde mig om hur bra jag återhämtade mig under varje ”vila” utför då och då kan jag göra det igen. Det spred som sagt ut sig ganska mycket ganska snabbt, men jag hamnade i rygg på Ullevis Maria Larsson och det var väldigt skönt, för där kunde jag springa avslappnat och bra. Kilometermarkeringarna tickade förbi och det var väldigt skönt när 5km-markeringen kom för då hade det gått mer än halva och inte så långt kvar till ”skogsdelen”. En liten bit av banan går på mindre stig som dessutom var ganska lerig efter allt regnande och där brukar vi orienterare ha ett extra klipp i steget och lite fördel mot de slätlöpande friidrottarna. Gick således om Maria inför utförslöpningen på denna del och fick några meter samtidigt som jag knaprade in lite på tjejen som låg en bit framför. Det stärkte mig och gjorde att jag, trots då ganska trötta ben, inte tappade så mycket i den sista tunga uppförslöpan. Men Maria gick ändå om igen och än en gång bet jag mig fast i hennes rygg. Då var det lucka både framåt och bakåt. När vi kom ut på gärdet med några hundra meter kvar så börjar folks hejarrop höras och den där spurtkänslan började infinna sig. Jag frågade mig dock hur det skulle gå att spurta efter ett löplopp som det här. Är ju ändå lite annorlunda mot ett orienteringslopp… Dock behövde jag inte riktigt testa den där riktiga rökaren, då jag utan någon direkt tempoökning kunde passera Ullevitjejen och sedan trycka lite extra uppför sista knixen mot målområdet och skapa en lucka som räckte. I mål på tiden 36.42.5 och således en dryg minut bättre än förra gången jag sprang, 2008. Det innebar även seger i klassen K22 med en knapp minuts marginal till OL-kollegan Anna Forsberg. =]

Sammanfattningsvis är jag helnöjd med min prestation. Jag är väldigt ovan vid löplopp och jag har fortfarande lite svårt att gilla det innan (även om jag älskar känslan efteråt!), men i och med mitt genomförande idag har jag tagit ett kliv på vägen mot att börja springa lite mer lopp av den här karaktären och allt för att jag ska utveckla min löpkapacitet och på det sättet också bli en bättre orienterare.

Segerpremien kom också mycket väl till pass. Ett par valfria Asics löparskor från Löplabbet. Jag som bara för några dagar sedan var och testade storlekar för att beställa hem ett par nya DS trainer från England, men nejdå, det behövdes visst inte längre… 🙂 Nu ska jag fortsätta att njuta av trötthetskänslan i kroppen, lyssna lite mer på Teddans otroligt fina ”För kärlekens skull” och ladda för födelsedagskalas för min gamla trotjänare Janni. Janni som förövrigt utklassade mig på Finalloppets knattebana i Flickor 8 både 1994 och 1995…

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: