Inget mera Nordiska Mästerskapen – TRÅKIGT BESLUT!

23 09 2010

”VA?” blev mitt spontana utrop när jag läste på Alternativet att Nordiska mästerskapen läggs ner med omedelbar verkan. Jag har tidigare varit medveten om att det skulle läggas ner EFTER 2011 i Stockholm, men att det som sagt ändå skulle bli av. NOC2011 var ett mål som jag och många andra utmanare såg fram emot. Nu får vi lägga om våra planer…

Jag förstår faktiskt inte varför man gör detta NU. Efter 2009 beslutades det att man skulle sluta efter 2011, men att göra det nu ett halvår innan? Varför? När jag läser kommentarer som ”När man vet att det inte blir någon fortsättningen på mästerskapet efter 2011 så blir det en rätt fadd uppgörelse”, så blir jag besviken. Det stämmer inte. De som kommer till mästerskapet och står på startlinjen gör alla sitt absolut bästa för att prestera så bra som möjligt där och då. Sedan om inte alla absoluta världsstjärnor är där så blir det ändå en spännande uppgörelse.

Nuförtiden läggs allt fokus mot VM och det är klart att jag förstår ledningen och stjärnorna i att man väljer att göra det, men det måste finnas plats för oss som kommer underifrån. Seniorer som kämpar snäppet bakom de allra bästa och juniorer som tar steget att bli seniorer. Då är det tufft att ha VM som mål. VM kräver en långsiktig, en helhjärtad satsning och jag säger inte att det kräver erfarenhet, men det brukar underlätta (förutsatt att man åker på VM för att vilja prestera på högsta nivå och inte att man är där bara för att ”springa VM”). NOM var ett mål för mig, att få delta på ett stort mästerskap och få lite mästerskapsrutin innan jag känner mig redo för ett VM. VM är mitt mål i framtiden (2011, 2012, 2013… När det nu blir!), men jag känner att när jag är där så vill jag känna mig bra förberedd både på terräng, teknik, fysik och mentalt. Och att ha fått mästerskapsrutin är en stor del i de mentala förberedelserna.

Jag har nu ett antal gånger stått på startlinjen på Världscuper, Euromeeting och Nordic O-tour, och det ger mig nya erfarenheter varje gång. Även om man ska tänka som att det är ”ett vanligt orienteringslöp” så är det mycket runtomkring som inte är som det brukar vara. Det är nya människor som du inte har med dig, inte ens på ett SM-löp. Du har inte samma kläder. Det är annorlunda startrutiner o s v. Det tar för de flesta, lite tid att lära sig. Så är det iallafall för mig.

Ett Nordiskt mästerskap i Sverige, i Stockholm tror jag sporrade många. Nu var det bara ett drygt halvår bort i tiden och många har det redan helt i tankarna och de flesta har tänkt på det en längre tid. Jag hade ju tänkt att återvända till Stockholm till våren och fortsätta mitt pluggande och en av anledningarna till den planen var just att kunna träna i relevant terräng inför NOM. Hur blir det nu?

Nej, att Sverige är med och bidrar till nedläggningen av ett mästerskap med såhär kort varsel som dessutom arrangeras av svenskar i Sverige är för mig helt ofattbart. Detta var en chans för Sverige att göra ett fantastiskt bra mästerskap. En chans för Sverige och 20 av våra bästa eller blivande bästa löpare att få en ny erfarenhet. En erfarenhet som inte kommer att kosta speciellt mycket extra energi (så som resor, att anpassa sig efter andra mattraditioner, klimat o s v) eftersom det är på hemmaplan. En chans för Sverige att visa upp hur duktiga vi är på att arrangera (för det är vi väl? – det är ju i alla fall vad man hör…). En chans för Sverige att visa upp orientering på hemmaplan.

Men nej, det är väl just det. Man vill inte visa upp orientering om inte ”stjärnorna” är där. Man vill inte visa upp några ”B-namn”. Man har redan bestämt sig för att det inte är någon prestige om något som mig, eller Gustav Bergman som jag vet satsade mot mästerskapet, eller någon annan tar medalj för då kommer man ändå säga ”det var ju för att de bästa inte var där”. Och vilka är det som säger så? Jo, vi svenskar. Och det är fel på flera punkter. För det första har dessa utmanare chans på topplaceringar ändå oavsett vilka som står på startlinjen för så bred är toppen på löpare med hög högsta nivå i Sverige (sedan är tyvärr lägstanivån lite för låg för att vara jämn i toppen, men det är en annan diskussion). För det andra är ett bra lopp alltid ett bra lopp oavsett vilka som står på startlinjen. Ibland räcker det till guld, ibland räcker det till medalj och ibland blir man ”bara” 5:a. Så var det på VM-sprinten iår bland annat. Marginalerna är små och ibland har man dem på sin sida och ibland inte, men loppet, det är detsamma oavsett hur långt det räcker där och då. Det loppet, den prestationen är det ingen som kan ta ifrån löparen och det kan betyda så otroligt mycket att få känna den känslan av att ha gjort i princip exakt det som var planen för det loppet. Det kommer att sporra till fortsatt satsning mot nya, högre mål och kanske kan det hjälpa i satsningen och kämpandet mot att kunna ta hem guldmedaljen i framtiden om det där loppet som var så bra  den gången ”ändå bara räckte till en fjärdeplats”. Sedan finns det ju de löpare som blir uttagna och kommer att göra lopp de inte är nöjda med, men då har man ändå fått med sig minst lika många erfarenheter och om inte fler, som den som var nöjd med loppet. Man får en värdemätare om vad som krävs för att lyckas och en morot att kämpa vidare mot att någon gång nå den där högsta triumfen. Man fick ändå ett kvitto på att någon tror på en i och med uttagningen och man kan innerst inne veta säkert att man kan lyckas, bara att det inte riktigt gick fullt ut den gången.

Genom att lägga ner NOM har man alltså bestulit flera löpare en chans att få känna den fantastiskt positiva känsla som det är att göra bra lopp i den svenska tröjan och  att få flera morötter till kommande satsning. För att bli uttagen till VM ska du vara bland de 3 bästa på en distans samtidigt som det bara är max 7 som har chansen att bli bland de 3. Samtidigt ska du ha fått förtroendet att bli uttagen till träningsläger innan eller att helt enkelt åka dit själv ett par gånger. Detta ÄR vad som krävs för att ta sig till ett VM just nu och det vet jag och jag är beredd att genomföra den satsningen någon gång. Men att ALLA ska göra det bara för att det inte finns så många mästerskap där det finns chans för utmanarna att ta en plats och att skaffa mästerskapsrutin på är ändå ganska mycket begärt då det är en så otroligt liten utdelning (även om utdelningen såklart är maximalt värd).

Ja, jag vet, en av anledningarna till att man la ner NOM är p g a att tävlingsprogrammet är så fullspäckat och hit och dit, men man hade ju bestämt att det skulle vara över 2011 och därefter har man gjort planeringen. Än sen om de bästa då väljer NORT (som Nordiska O-länderna fattat mer tycke för) före NOM, men jag är ändå övertygad om att det inte hade varit ett helt stjärnfall eftersom mästerskap i Sverige ändå håller hög prestige samt att det som jag redan sagt, är hemmaplan för oss svenskar och inte kräver extra ”vara-borta-energi”.

Ja, det är helt enkelt ett löjligt beslut utan någon hänsyn till oss löpare. Att inte ta chansen att arrangera ett bra mästerskap i en kanonterräng med riktigt bra banor (speciellt efter den orientering som det bjöds på runt skidstadion i Trondheim i augusti) och att då kunna visa upp bredden och toppen som svensk orientering har, på alla distanser, samtidigt som man har en extra möjlighet att ge platser till flera utamare. Det är för mig en gåta.

Ps: Tur att Euromeeting finns kvar (även om det säkert inte kommer dröja länge förrän SOFT väljer att sluta skicka löpare dit också…) Men Euromeeting har jag haft lyckan att få åka på två år och det har varit fantastiskt givande tävlingsresor och det har lärt mig väldigt mycket. Nu andra året fanns det inte pengar till att satsa på oss som stod utanför den trupp som sprang VM och vi fick alltså förlita oss till distrikten, klubbarna, mamma och pappa och oss själva och själva finansiera hela paketet, och det är absolut inget jag ångrar. Det jag menar är dock att allt går till de absolut bästa (och JA, det behövs en proffsig satsning från förbundet för att bli ”världens bästa landslag”, men det målet omfattar även ett ”över tid”, att bli ”världens bästa landslag över tid” och med det skulle jag tro att det kan behövas lite folk som fyller på underifrån titt som tätt.) och därför tycker jag att Sverige borde vara den nation som vill ta chansen att ge så många löpare erfarenhet som möjligt, men så verkar inte vara fallet… Bla bla bla… Och jag kan hålla på i all oändlighet, men jag väljer att sluta här med sammanfattningen att det var trist att det sista Nordiska Mästerskapen aldrig blev av…

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

24 09 2010
Sofia

Trist och märkligt. Jag hade mer än gärna varit den drivande kraften i Lina Strand Fanclub på plats för ett stort mästerskap i Orientering på hemmaplan.

26 09 2010
ap

Kunde knappt sagt det bättre själv…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: