SM lång 2010 – Sämre prestation än väntat.

30 08 2010

Ja, då var SM lång över för iår. SM lång som förra året var en succé för min del med ett silverlöv, men som i år blev tvärtom. Jag tog mig till final med 10:eplats i mitt kvalheat och sprang sedan över mållinjen i finalen som 23:a. En besviken sådan.

Om vi tar det från början så kan man väl säga att jag kände mig helt okej inför kvalloppet och jag började också helt okej. Lugnt. Metodiskt. Planerat. Till 6:an hamnar jag sedan lite snett på sträckan och blir lite förvånad när jag kommer upp på höjden och ser att det ljusgröna området framför mig är bedrövligt och bestämmer mig för att runda. Tolkar sedan kurvbilden fel och springer in för tidigt och får trassla extra mycket innan jag hittar fram till kontrollen, vilket ger ett ganska stort tidstapp. Springer sedan med noggrann riktning till 7:an, men tittar inte ordentligt ner i den lilla skrevan och ser ingen skärm. Litar inte på mig själv och springer uppåt. Fattar ingenting. Springer tillbaka. Ser en kontroll. Inser vilken punkt den sitter på. Blickar ner i den ganska öppna skogen och ser åsen där min sänka ska vara. ”Men, det var ju där jag var?!” Springer dit igen och lyckas se skärmen. Fan! Stort tidstapp. Jaja. Springer sedan stabilt några kontroller även om jag inte känner den riktiga tryggheten när jag springer. Väljer vänster på långsträckan och kör på. Går riktigt lätt att springa på stigen uppför höjden. Passerar korset och viker sedan ner i skogen, längs åsen för att förlänga kontrollen. Passerar stupet och punkthöjden ovanför. Kommer ner. Ingen sten. Eller en massa stenar, men ingen stor nog att vara med på kartan och ha en kontroll bakom sig. Vadfan? Springer längre ner. För nära grönområdet. Upp igen. Lite åt höger, lite åt vänster. Ingenting. Hallå? Ser en massa herrlöpare dundra ner för höjden. Nej, jag ska INTE längre ner. Upp till stupet/punkthöjden igen. Jag ÄR där. Ner igen. Då ser jag kontrollen, snett uppåt vänster. Helvete. Känner att många minuter har gått. Jag vet att jag gjort på tok för mycket misstag. Jag vet att det kan bli tight. Springer tekniskt bra in mot mål, men hela kroppen känns otroligt tung och jag spänner mig antagligen väldigt mycket. Stämplar sista och kommer ner på målrakan och hör Mats Jodal skrika väldigt högt och väldigt bestämt ”KOM IGEN NU LINA!”, hör även speakern som säger att det ska bli ”intressant om Lina Strand klarar av att ta sig till final”. Oh herrejävlar, tänkte jag. Nu ÄR det verkligen tight. Trycker på bra sista vägen in (och lyckas med det få EN röd tid på sträcktiderna!) och speakern talar om att jag går i mål som 10:a och blir alltså 10:a i kvalheat A. 8:38 efter segrande Lena Eliasson. Vilken pärs. Och vilket rackarns oflyt på två kontrollern. Jaja, shit happends. Jag tog mig till final. Ny dag imorgon.

Kändes helt okej på uppvärmningen och mitt mål var att genomföra ett tekniskt bra lopp och kämpa hela vägen in i mål. Bra på pappret, sämre i genomförandet. Öppnar okej. Lite darrigt, men okej. Missar lite på 5:an där jag springer snett. Är sedan väldigt långsam i beslutet att springa höger till 7:an, men det visar sig vara ett bra vägval. Är väldigt noggrann in mot kontrollen, men gör det klassiska misstaget att se en annan kontroll som jag tror är min, men som inte är min och springer dit. Fan. Inser att jag måste vara nära. Kommer ner till stupet nedanför. Tillbaka upp till kontrollen. Stod det verkligen 166 och inte 167? Fortfarande inte min kontroll. Inser att den borde sitta vid åsen och jag hittar min punkthöjd. Springer sedan alldeles för passivt och spänt. Långsträckebeslutet tog även detta lite tid och valde helt enkelt fel. Lurades av den fina ingången upp på höjden, men det var alldeles för långt. Såg höger, men det blev inte så. Insåg sedan att det kommer bli viktigt att spika kontrollerna uppe på höjden nu, för sedan är det inte mycket kvar. 2 av 3 går bra. Funderar på att gå ut och valla mot stigen till vänster till 12:an, men tycker att det är så mycket säkra punkter innan att det inte ska behövas. Får sedan inte ihop det efter att jag passerat surdraget. Stenar, skränter och skravel överallt. Tycker mig skymta stigen nedanför, men det stämmer inte riktigt. Bestämmer mig sen för att försöka ta mig åt vänster ut mot stigen och ser då två H21löpare komma och stämpla en kontroll. Min kontroll. Där var den. Springer sedan i princip på kartminne från igår till 13:e och sedan en långsträcka till. Vet inte varför jag funderade så mycket på den här sträckan, fanns ju inte så mycket till vägval. Blev sedan lite knäckt när en löpare med väldigt högt startnummer passerar mig och jag inser att jag tappat enormt mycket tid. Försöker peppa mig att fortsätta kämpa, men på något sätt rann loppet mig verkligen ur händerna där. Blir väldigt trött och orkar inte riktigt fokusera. Gör lite småmissar in mot mål. Kommer i mål som 23:a, 15:05 efter segrande Emma Claesson.

När det gäller den fysiska formen så kändes den ju helt okej inför denna helgen, men jag fick inte ut så mycket utav det. Har inte sprungit mycket i Värmland tidigare, och under SM-lägret fick jag väl bättre kläm på det hela, men hade ändå svårt att ta mig fram. Löptekniskt och även på att hitta stråken. Dålig kläm på de ljusgröna partierna och likaså på hur stenar/stup/sänkor redovisas. Finalens andra kontroll var en enormt liten sänka (endast ett litet veck på höjdkurvan) och en liten kil in i verkligheten. Vid 12:an som jag sedan bommade tyckte jag att det fanns tiotals sådana sänkor om inte ännu tydligare som inte finns redovisade. Med andra ord hade jag behövt längre tid till att förbereda mig på terrängen och också en mer målmedveten satsning mot att lyckas just där, i det området. Men nu har SM gått i Värmland två gånger de senaste 8 åren så det dröjer väl tills det blir igen. (Hoppas jag. ;P)

Men ja, egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag är självklart besviken. Jag hade hoppats och även trott på bättre. Iallafall bättre orienteringsteknik från min sida. Men samtidigt är jag inte lika bedrövad som jag hade varit efter ett liknande lopp för några år sedan.Det var en dålig prestation från min sida. Inget mer än så. Jag har redan en massa funderingar inför vinterträningen och saker jag ska göra lite annorlunda mot denna vinter och det gör att jag ser fram emot den träningen väldigt mycket. Jag tror jag har en hel del att hämta där. Dock inte detsamma som att jag ser fram emot det så mycket att jag inte tror mig ha mer att hämta den här säsongen för det har jag. Jag har flera roliga och spännande tävlingar att springa och där jag vet att jag kan prestera bra. Jag längtar redan till helgen!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: