Euromeeting 2010

25 08 2010

När jag blev erbjuden en plats till årets Euromeeting så var jag tveksam om jag skulle tacka ja. Dels för att det i år skulle vara till självkostnadspris, men också för att det var bara en vecka före SM. Jag funderade lite och följde sedan vad som sas innerst inne i mig. Jag var sugen, så varför inte? Jag tackade ja och det är jag otroligt glad över att jag gjorde.

Vi kom till Turnov (lite nordöst om Prag), Tjeckien på torsdagseftermiddagen och efter en snabb middag drog vi ut till en träning och sprang i en knapp timma. Detta var min första gång jag sprang i Tjeckien överhuvudtaget och jag blev fast direkt! Hade innan vi åkte ner mailkonverserat lite med Eva Jurenikova för att få lite tips om vad man bör tänka på när man ska orientera i den terrängen och de tipsen tackar jag varmt för, för det hade nog tagit mer än en träning att komma på det själv annars.

På fredag eftermiddag var det dags för medeldistans, 3,8km och 20 kontroller. Hade väntat hela dagen på att få ge mig ut och springa eftersom träningen igår var så himla rolig! (Men då var man ju tvungen att hålla igen!) Startade tidigt och stod på startlinjen med ett leende på läpparna. Äntligen! Sprang iväg och kom snabbt in i orienteringstekniken och tog många kartstopp för att hela tiden kunna plocka kontrollerna bra. Vid kontroll 6-9 så valde jag ofta runtvägval och kom på så sätt upp i ett ganska högt löptempo. Detta var nog en anledning till att jag stressade iväg litegrann från 9onde kontrollen och drog snett mot 10:an, alldeles för långt åt höger. Här tappar jag ledning och en dryg minut. Efteråt var det en långsträcka där jag fick tid till att återfå lite fokus trots lite tveksamheter mot kontrollen. Därefter springer jag stabilt, någon liten sväng, men utan större misstag. Slarvar lite från näst sista där jag inte riktigt får med mig riktningen. Springer i mål på 35:06 och den beräknade tiden var 35minuter. Antog att det skulle räcka ganska långt även om Patrik direkt trodde på seger, men (tyvärr) så var det en tjeckiska som sprang 27 sekunder fortare och jag blev tvåa, något jag är väldigt nöjd med!

Fick sedan förtroendet att springa sistasträckan i Sverige lag 1 på stafetten något jag kände mig väldigt trygg med. Kände mig okej innan start, men det där leendet saknades och jag var kanske lite spänd ändå. Gick ut i ledningen och inledde bra de första 6 kontrollerna. Till 7:an stannar jag och står helt passiv ovanför stupen och ser ingen kontroll och istället för att hoppa ner direkt och kolla om den är ”inknödd” nånstans så fortsätter jag bara att stå passiv. Tappar en dryg minut och jag ser Finland lag 1. Därefter har vi inte samma kontroll och jag får min bra och inser att jag fortfarande är i tät. Stoppar sedan huvudet under armen och springer 90 grader fel nerför på en stig (tror jag läser tillbaka till 7an) och får vända och springa upp igen. Ser nu Tjeckien 1 och Norge 2. Hamnar efter dem och är ikapp vid 11:an. Därefter har vi olika gafflingar igen, men jag är säker på min sak och stämplar kontrollen före varvningen precis före de båda lagen. Därefter börjar jag fundera att det säkert kan bli spurt: vilket jag känner mig trygg med, och tjeckiskan tar kommandot in för den först grönområdeskontrollen. Jag ligger tätt i rygg och vi spikar. Drar vidare mot nästa och jag lägger ut kompass, men slarvar med att kolla ordentligt på kartan. När alla sedan börjar tveka kollar jag inte tillräckligt noga på kompassen och helt plötsligt är båda borta. Jag tänker att jag borde komma fram till stängslet och här nångång ser jag tjeckiskan komma springande som om hon redan har tagit kontrollen. Blir lite stressad, men förstår inte var jag kan vara. Jag kan inte vara långt ifrån kontrollen. Men VAR är stängslet? Efter att ha studerat kartan och gps:en efteråt så har jag varit otroligt nära kontrollen utan att se den och också passerat stängslet (som var nedrivet på marken och halvtomhalvt överväxt) utan att veta om det. Misstaget tar ca 1,5 minut för lång tid. Blir fly förbannad på mig själv, men kör på ända in i mål och blir förvånad över att jag inte ser Ingunn efter målgång och inser att det bara är Tjeckien 1 som har kommit och vi blev 2:a, en knapp minut efter. Silver igen och bara slagna av det duktiga Tjeckiska tjejerna i sin hemmaterräng är såklart väldigt bra, men aaarh, jag grämde mig ändå rätt mycket av missen på slutet. Jag gjorde inte som nån av mina två taktiker som 1 var att orientera själv hela loppet oavsett vad som händer eller 2 att vara passiv bakom med koll på riktningen och spurta. Jag släppte både karta och riktning på slutet… Men men, sånt som händer. Får bli tredje gången gillt nästa år!

På eftermiddagen åkte vi till ett vandringsområde och gick runt lite bland klippor och stup. Jättehäftigt och kul!! På kvällen åt vi middag länge på en mexikansk restaurang som bjöd på otroligt goda Quesadillos även om pannkakorna var en besvikelse. Lyckligtvis beställdes extra glass in så kvällen var räddad. 😉

På söndagen var det dags för långdistans, 9,8km och 550 meter stigning och närmare 30 grader varmt. Inte något man skojar om direkt. Den där beräknade segrartiden på knappa 70 kunde ju slänga sig i väggen, det insåg man ganska snabbt. Inledde stabilt 1-2, men missar 3an med 2min. Har inte fått kläm på det här med stupen, hur de är redovisade på kartan när de är höga/lägre och jag är alltså alldeles för högt upp och letar. Eller rättare sagt, än en gång vågar jag inte hoppa ner så långt… Väljer sedan ett bra vägval till nästa, men börjar plötsliga läsa på sträckan till 10an och hamnar alldeles för långt höger samtidigt som jag sedan, när jag korrigerat det felet, springer in på fel stig… Tappar 2min till… Sedan en bra del, men på nästa långsträcka velar jag mellan vägvalen, men bestämmer mig till slut för att ta mig ner i ravinen. Springer iväg, men hade inte riktigt bestämt i vilken sänka jag ska gå ner. Någonstans här blir allt fel och jag hamnar på nåt sätt ner i fel ravin. Inser det relativt snabbt, men blir otroligt trött. Tappar 4min… Intalar mig att det ändå bara är att kämpa på (då det var 4min startmellanrum så såg jag fortfarande inte nån annan löpare). Från kartbytet och in springer jag bra förutom att jag sprang upp på sista kortsträckan där man skulle sprungit ner, men jag tar ändå in 30 sek på vinnande Tone Wigemyr. Får ändå ses som ganska starkt eftersom jag stämplar in på sköna 96 minuter, knappa 6 min efter Tone. Ett kraftprov som heter duga och jag fick ett bra kvitto på att jag orkar en tuff långdistans även om jag kanske inte riktigt ”orkade mentalt” då jag gjorde två otroligt banala misstag på långsträckor. Måste bli bättre på att planera HELA sträckan när det är den här typen av sträcka och inte bara springa och tro att det är lätt för att det ser lätt ut. Slutar som 8:a.

Trots en lite trist avslutning så får jag ändå med mig två silvermedaljer och upplevelser från en fantastisk natur och terrängtyp med ett härligt gäng!! Euromeeting är verkligen en toppentävling. Det finns inga krav på att prestera bra utan bra prestationer belönas, men springer man sämre så är det ingen som bryr sig. Det är fortfarande att ha roligt som gäller och det är ett utmärkt tillfälle att öva på hur det är att springa världstävlingar ute i Europa. Förra året i Schweiz var riktigt kul och iår var det minst lika bra, om inte bättre!! 🙂

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: